LÜNEBURG

E 22, A1, 24 km ö avfart 40 Garlstorf (norr:avfart Maschener Kreuz; söder:avfart 44 Soltau ost från E 45, A7) /23 km/

 

Detta är en helt överväldigande stad. Vart än blicken söker sig överrumplas man av de mäktiga husgavlarna som överträffar varandra i prakt och fantasifulla utsmyckningar. Och när man strosat runt ett tag och tycker att staden inte gärna kan ha så mycket mer att erbjuda, väntar ett nytt fantastiskt torg och en ny paradgata runt hörnet.

 

 

Vadan all denna rikedom? Jo, dess upprinnelse var det oumbärliga saltet som upptäcktes här för mer än tusen år sedan. Enligt sagan lär några jägare ha nedlagt ett vitt vildsvin men det var inte frågan om en albino utan det vita svinet hade helt enkelt vältrat sig i en saltpöl och härmed fick jägarna korn på det vita guldet. Detta må vara sant eller ej men i en urkund från år 956 nämns för första gången "Liuniburg" i samband med ett saltverk. Från Lüneburg fördes saltet över den gamla romarvägen "via Regia" till Lübeck och därifrån skeppades det vidare norrut och försörjde Östersjöländerna med det livsnödvändiga saltet. Här uppe i Norden var sill en viktig basföda och en hel tunna salt behövdes till fem tunnor sill. Inte undra på att orter som handlade med salt blev rika och välmående.

 

Saltet har satt sina spår

Än idag vittnar mycket i staden om dess saltutvinning. På den plats där saltverket, en av Europas största industrier under medeltiden, var beläget, ligger idag das Deutsche Salzmuseum. Där kan du få uppleva hur saltet framställdes och själv prova på att koka det. Salt kan man också komma i kontakt med om man besöker kurparken och tar sig en promenad längs de gamla graderverken med dess hälsobringande saltvatten sipprande längs slånbärsväggarna eller om man tar sig ett dopp i Äventyrsbadet med dess olika saltvattenbassänger.

 

Historiska tillbakablickar

Nog om salt. Även uppförandet av en borg år 951 på Kalkberget ovanför staden bidrog till stadens betydenhet, liksom en bro över floden Ilmenau. Men först sedan den mäktiga grannstaden Bardowick förstördes år 1189 och efter anslutningen till Hansan blev staden en fri riksstad. Lüneburgs blomstringstid inföll mellan 1200- och 1600-talen och kulminerade på 1500-talet. Det var under denna tid som stadens patricierfamiljer och rika handelsmän byggde sig sina praktfulla boningar. De byggde sina hus av röd tegelsten och hela staden skimrar i tegelrött. Bara de vita fönsterspröjsarna och de blå- eller grönmålade dörrarna bryter av här och där. Nåja, ett och annat hus med annan karaktär har också fått pryda staden. Så till exempel det praktfulla rådhuset som började byggas redan år 1230 men som nu uppvisar en figursmyckad barockfasad mot Marktplatz. Detta torg bildar stadens medelpunkt och härifrån når man stadens många sevärdheter på några få minuter längs de trivsamma gågatorna. Alldeles i närheten hittar du Nikolaikyrkan som invigdes 1409. Öster därom står das alte Kaufhaus, ett magasin från 1745, också det med en vacker barockfasad och här handlade man med sill från Skanör. Här återfinns också den gamla kranen från 1332 - ordentligt restaurerad förstås- som användes vid lastningen av saltet på pråmar. Om man promenerar söderut längs Ilmenau når man härifrån Museet för Furstendömet Lüneburg Från museihalvön leder en bro över Ilmenau tillbaka till stadskärnan. Här hittar du Johanneskyrkan, en mäktig byggnad i tegelsten med ett 108 meter högt torn som dominerar den medeltida handelsplatsen Am Sande. Denna plats utgör en unik ensemble av medeltida tegelstensarkitektur i gotik, renässans och barock. Husen vänder stolt sina utsmyckade gavlar mot torget och berättar om det oerhörda välstånd som Lüneburgs borgare åtnjöt i gångna tider.

 

Av salt blir man törstig

Slutligen. "Salz macht durstig", av salt blir man törstig. Detta kan kanske förklara att det på 1500-talet fanns omkring 80 bryggerier i staden. Men även nu flödar ölet på de talrika ölstugorna, livligt besökta av alla studenter som kommit till staden sedan den blev en universitetsstad så sent som 1989. Den självklara tummelplatsen för studentlivet hittar du i Wasserviertel, vattenkvarteret, vid Stinttorget, men överallt i staden finns det gemytliga "Biergärten", och trivsamma restauranger som ofta är inrymda i gamla bryggerier eller medeltida källarvalv.

 

 

Wasserviertel

med silltorget

Invägning av salt

 

Rikt utsmyckade husgavlar överallt

 

Burspråk på Riddargatan

 

Av salt blir man törstig