Magnifika slott och annat sevärt i Loiredalen

E 5, A10 (norr:avfart 16 Mer; söder avfart 26 Châtellerault /102 km/

Loire flyter på vår färd majestätiskt förbi än mer majestätiska slott i ett lummigt, grönt landskap endast avbrutet av små idylliska städer och byar.

Enda stora undantaget är Tours med moderna höghus, följt av Blois som med sina 50 000 invånare ändå har bevarat sin ålderdomliga prägel och absolut inte stör den harmoniska landskapsbilden. Täta skogar,yppiga vinfält,spegelblanka dammar och flodernas glittrande vatten passerar omväxlande revy utanför bilfönstret och Loiredalen kallas inte för inte le Jardin de France, Frankrikes trädgård.

Här i detta bördiga slättland med dess gynnsamma klimat trivdes Frankrikes kungar och det var ingen slump att de lät uppföra sina slott i detta schlaraffenland. Här kunde de jaga, njuta av god mat och utsökta viner. Inte mindre än 50 slott kan man räkna till mellan Orléans och Anger. Nu ska man veta att Loiredalen inte alls bara består av Loire och dess sänka utan här räknas också flera av dess bifloder in. Vår resa kommer alltså att gå lite i sicksack mellan de olika floderna och vi börjar med Chambord som ligger vid ån Cosson.

Chambord-störst och vräkigast

Chambord är Loiredalens största slott som imponerar med sina kolossala dimensioner, sin stilfulla exteriör och sina många fantasifulla torn och skorstenar. Några få fakta om slottet anger tonen. Det mäter 104 x 117 meter, innehar 440 rum, 85 trappor samt 365 skorstenar. Byggnationen av slottet påbörjades år 1519, tog 12 år att färdigställa och sysselsatte 1 800 arbetare. Och allt detta bara för att Frans I ville imponera på och underhålla sina gäster. Det var nämligen han som var byggherren. Han skydde inga kostnader och tömde nästan hela statskassan innan han var tillfreds med resultatet. Ändå tillbringade han inte så mycket tid på slottet men när han kom behövdes det 12 000 hästar för att transportera hans pick och pack, tjänare och hov.

Senare kungar bodde ofta här och förskönade slottet ytterligare. Det besöktes bl.a. av Ludvig XIV och hans hovförfattare Molière, som skrev och uppförde några av sina pjäser här.

Slottet är ett av den franska renässansens mästerverk och ligger i en stor park omgiven av ett enormt jaktområde på över 5000 hektar, omgärdat av en 32 km lång mur. Det innehåller många praktsalar men det som kanske imponerar mest är den stora dubbeltrappan i mittornet. Den består av två spiraltrappor som är så genialiskt konstruerade att man kan gå upp utan att varken se eller möta dem som går ner. Hur nu detta går till kanske man skulle ha frågat Leonardo da Vinci, eftersom man tror att det är han som har inspirerat till uppförandet av den. Leonardo bodde nämligen i närliggande Amboise under sina sista levnadsår.

Trappan leder upp till den fantastiska takterrassen, varifrån man har en vidsträckt utsikt över Chambordskogen. Här uppifrån kunde hovfolket följa den kungliga jakten på vildsvin, hjortar och rådjur och promenera runt och konversera i sina dyrbara kreationer. Chambord har inte kvar några av sina originalmöbler, de beslagtogs under revolutionen. Men faktiskt var det så att när hovet besökte de olika slotten, som var sparsamt möblerade, tog de med sig stora

delar av bohaget som följde med från slott till slott.

Blois

Vi beger oss nu också till nästa slott i staden Blois. Vi följer flodbädden på södra sidan om Loire. Stanna gärna kvar på denna sida om floden, parkera här och beundra utsikten över staden innan du promenerar över den vackra 1700-talsbron, Pont Gabriel. Gamla stans åldriga hus släntrar ner mot floden och de många kyrktornen avtecknar sig mot himlen. Till vänster om bron, uppe på en kulle, ligger slottet med S:t Niclaskyrkan snett nedanför. Till höger dominerar den gotiska katedralen, Saint Louis.

När du går över bron har du Rue Denis Papin med sin monumentala trappa rakt framför dig. Flanera gärna runt i gamla stan innan du beger dig upp till slottet. Detta är en livlig stad med trevliga gågator, där det ges rika tillfällen till shopping. Många restauranger lockar med sina specialiteter, inhemska som internationella och den goda maten sköljs helst ner med ett gott vin från det angränsande Tourainedistriktet.

Ett slott - fyra stilar

Så var det då dags för slottet, ett massivt komplex som spänner över flera stilarter med spännande arkitektur från 1200-talet till 1600-talet. Innan du går in i slottet, stanna gärna kvar en stund på borggården och beundra de olika byggnaderna. Slottet utgörs nämligen av fyra olika komponenter, som alla återspeglar sin tids förhärskande smak inom arkitekturen. Den romanska stilen finns representerad i Tour du Foix som erinrar om de befästningsmurar som omslöt den feodala 1200-talsborgen. Salle des Etats Généraux är likaledes inrymd i en del av den ursprungliga borgen och är en av de största och äldsta länsherresalarna i Frankrike. På 1400-talet hade slottet upphöjts till kungligt palats och kunde jämföra sig med den roll Versailles spelade ett århundrade senare. Nu var gotiken på modet och Ludvig XII lät bygga ett nytt slott i denna stil men med dekorer inspirerade av den italienska renässansen.

I början av 1500-talet byggde Frans I till en ny flygel och omvandlade slottet till ett renässansens mästerverk. Han anlitade samtidens mest ansedda arkitekter och artister för att smycka sitt slott och fulländade det hela med en magnifik åttkantig trappa i form av ett rikt utsirat torn framför byggnaden. Från denna trappa kunde kungligheterna ta emot folkets hyllningar och följa vad som försiggick på borggården.

Ett århundrade senare var det dags igen att försköna slottet. Nu var det Gaston av Orléans som satte igång en ombyggnation av slottet. Bara en flygel blev färdig innan pengarna tog slut men byggnaden markerade dock klassicismens genombrott i Frankrike.

Slottet härbärgerar flera museer, bl.a. det intressanta Musée des Beaux-Arts. Sevärt är också Katarina av Medicis sovrum samt hennes kabinett där väggarna är klädda med vackert snidade träpaneler som döljer lönnfack. Här sägs Katarina ha förvarat sina värdepapper och smycken men även gift. Slottet har också mycket riktigt varit skådeplatsen för lömska intriger, som kulminerade med knivmordet på hertigen av Guise, beordrat av Henrik III.

Chaumont- en sagans riddarborg

Följ Loires norra strand till nästa slott, Chaumont. Detta slott bör nämligen ses från andra sidan floden, där det ligger vackert inbäddat i lummig grönska uppe på en kulle med en fasad av gamla hus nedanför berget vid stranden. Slottet framstår som en sagans riddarborg med sina tjocka, runda torn och spetsiga tak. Från början var det också en mycket gammal fästning som i slutet av 1400-talet byggdes om i gotisk stil med inslag av tidig renässans i dekoren. Huvudingången har dubbel vindbrygga som fortfarande är funktionsduglig efter 500 års användning.

År 1560 förvärvades slottet av Katarina av Medici, Henrik II:s änka för att förmå Henriks f.d. älskarinna, Diane de Poitiers att ge henne slottet Chenonceau i utbyte. Gå över vindbryggan och in i slottet och beundra de möblerade salarna, där de båda berömda rivalerna, Katarina och Diane har satt sin prägel på inredningen. I slottets vidsträckta engelska park ligger de magnifika stallbyggnaderna som också kan besökas.

Chenonceau-det vackraste?

Chenonceau är kanske det vackraste av slotten i Loiredalen med sitt spektakulära läge rakt över floden Cher, men så har också fem kvinnor haft ett finger med i spelet vid dess utsmyckning. Thomas Bohier, de franska envåldshärskarnas skattmästare, lät uppföra slottet i början av 1500-talet, men det var hans hustru, Catherine Briçonnet som övervakade byggnationen. Nu uppfördes en stor fyrkantig byggnad i tidig renässansstil över grunden till en gammal kvarn som låg mitt i floden Cher. Skattmästaren hade nog inte varit helt ärlig i sin skatteindrivning och efter hans död konfiskerades slottet av Frans I, som älskade att jaga på de stora jaktmarkerna runt slottet.

Henrik II ärvde Chenonceau och gav det till sin älskarinna Diane de Poitiers. Hon lät uppföra en bro över floden Cher och anlade en stor park längs floden. Diane fick njuta av slottet i 12 år men när kungen dog kastade hans änka, Katarina av Medici ut sin rival och förpassade henne till det närliggande slottet Chaumont. Katarina satte verkligen sin prägel på slottet genom att låta uppföra en elegant tvåvåningsbyggnad, La Grande Gallerie, över Dianes bro och gav slottet därmed en helt egen profil. Här tillbringade det franska hovet mycket av sin tid och festerna avlöste varandra. Under revolutionen då många slott förstördes skonades Chenonceau tack vare en kvinna, Louise Dupin som bebodde slottet då. Hon åtnjöt en sådan respekt bland lokalbefolkningen att ingen vågade ge sig på slottet. Slutligen genomgick slottet en grundlig restaurering på 1800-talet som också genomfördes av en kvinna, Madame Pelouze.

Amboise - renässansslott i italiensk anda

Kör tillbaka mot Loire, där den lilla staden Amboises bebyggelse breder ut sig längs floden med slottet som effektfull bakgrund. Slottet har stora dimensioner men det var faktiskt flera gånger så stort innan det började förfalla och rivas ned före och efter revolutionen. Det står på en avhyvlad stenplatå och detta strategiska läge har utnyttjats av människor alltsedan stenåldern. Redan under järnåldern var platsen befäst och en tidig bro över floden fastslog ytterligare ortens betydelse. Gallerna och romarna har lämnat spår efter sig här och en borg har funnits på klippavsatsen sedan 1000-talet.

Men det var under 1400- och 1500-talen som Amboise stod på sin höjdpunkt. Karl VII konfiskerade borgen från grevarna av Amboise och Karl VIII föddes här. Under sina fälttåg i Italien i slutet av 1400-talet fick han smak för ett mer luxuöst leverne. Han förde med sig inte bara oerhörda skatter i form av krigsbyte utan även arkitekter, artister, trädgårdsmästare och olika hantverkare för att kunna bygga ut och försköna sitt slott. Tyvärr fick han inte njuta av prakten så länge utan dog en patetisk död när han slog huvudet i en låg dörrkarm.

Frans I följde i Karl VIII:s fotspår och fortsatte dennes arbete med att göra Amboise till ett fulländat renässansslott i sann italiensk anda. Från den breda rampen med plats för häst och vagn i det runda riddartornet, når man en vid terrass med betagande utsikt över Loire. Denna terrass var tidigare en borggård helt omgiven av byggnader. Nu finns bara huvudbyggnaden Logis du Roi samt en flygel från Ludvig XIII:s tid kvar av detta.

Juvelen i kronan är dock Chapelle Saint-Hubert, ett förtjusande litet kapell från gotiken som man tror innehåller Leonardo da Vincis reliker. Under religionskrigen var Amboise skådeplatsen för ett oerhört illdåd. År 1560 dödades 1 200 hugenotter som hängdes ut till allmänt beskådande utefter slottets murar och balkong. Efter denna händelse miste slottet mycket av sin dragningskraft och under Ludvig XIV:s tid användes det som fängelse.

Le Clos Lucé - Leonardo da Vincis sista bostad

Det är givetvis det imponerande slottet som lockar besökare, men även själva staden har en del att erbjuda. Gå från slottet genom stadsporten med sitt dekorativa tornur och fortsätt längs den långa gågatan som löper parallellt med floden. Titta i affärerna eller sitt vid torget och smutta på ett glas vin vid ett av caféerna. Längst bort vid gågatan ligger den gamla benediktinerkyrkan Saint Denis från 1100-talet i romansk stil och i närheten av Place Leclerc hittar du det gamla rådhuset från 1500-talet.

Från Place Leclerc leder Rue Victor Hugo upp till det lilla lustslottet le Clos-Lucé, en vacker renässansbyggnad i rosa tegel och sten, där Leonardo da Vinci tillbringade sina sista fyra år i livet. Han lockades hit av Frans I år 1516 och hade några riktiga dyrgripar med sig i bagaget. Det mest kostbara var målningen Mona Lisa som Frans I köpte och förde till Louvren i Paris. Leonardo hade bråda dagar i Amboise. Han fungerade som kungens förste målare, arkitekt och ingenjör och fick även arrangera en mängd celebra fester på de olika slotten. På le Clos-Lucé kan du få ta del av några av universalgeniets uppfinningar via modeller som IBM har låtit bygga efter hans ritningar.

På fridfulla småvägar längs floden Cher

De mest spektakulära slotten i Loiredalen har du nu bakom dig och du kan om du vill ansluta till motorvägen i Tours. Loiredalen har dock mycket mer att erbjuda vad gäller vackra naturupplevelser, intressanta städer och naturligtvis flera slott. Vill du fortsätta på färden, följ då Floden Chers norra strand genom Tours, så att du kommer ut på den lilla "halvön" som ju egentligen är en landtunga mellan Cher och Loire. Här fortsätter du längs en hög vall direkt invid floden i ett charmfullt och fridfullt landskap dit bara campare, fiskare och cyklister tycks ha hittat.

Förtrollande trädgårdar i Villandry

Korsa floden vid Savonnières och kör till Villandry. Här låg på medeltiden en gammal 1100-talsborg som Jean le Breton, Frans I:s finansminister, lät riva för att kunna uppföra ett nytt slott. Endast fundamentet och ett torn fick stå kvar. Slottet, som färdigställdes år 1536, var det sista av de stora renässansslotten som byggdes längs Loires stränder. Det är en elegant byggnad som imponerar med sina strama linjer och sin symmetri. Men i Villandry är det ändå de fantastiska trädgårdsanläggningarna som etsar sig fast i minnet.

År 1906 köpte spanjoren Joachim Carvallo slottet i Villandry. Tillsammans med sin hustru började han det mödosamma arbetet med att försöka återskapa den ursprungliga renässansträdgården. Men med hjälp av gamla ritningar samt skrifter om vilka blommor, grönsaker, örter etc. som odlades under renässansen lyckades de över hövan.

Trädgården är uppbyggd i tre terrasser med en stor spegelformad damm högst upp som leder ner vatten i en smal kanal till de två nedre terrasserna och slottet. Den andra terrassen utgörs av lustträdgården som består av musikträdgården, kärleksträdgården och örtagården. Längst ner ligger köksträdgården som förvånar med sin otroliga färggrannhet. Chockrosa kål, pumpor i ettrigt orange eller knallgula slanggurkor fångar blicken och utgör ett dekorativt inslag i trädgården. När du flanerar i lustträdgården, glöm då inte att titta närmare på de sinnrika mönstren i kompositionen av blommor och grönt som ofta har symbolvärde. Resultatet av det hela är en typisk renässansträdgård som harmonierar väl med slottet som kokett speglar sig i parkens vattensamlingar.

Langeais - medeltida borg

Från Villandry fortsätter du till Langeais via den lilla uppbyggda vägen som först går längs floden Chers strand och sedan följer Loire. Här är det verkligen nödvändigt med höga vallar längs floderna. Landskapsbilden är säregen och fängslande med sina ogenomträngliga träsk, dammar och vattenflöden.

Langeais är en ganska oansenlig stad men i dess mitt ståtar ett desto mer storslaget slott. Det är det äldsta av slotten på vår väg och kanske är det just därför det fascinerar på ett alldeles speciellt sätt. Slottet byggdes i slutet av 1400-talet för Ludvig XI:s räkning. På samma plats hade redan på 900-talet en borg uppförts och slottets yttre markerar fortfarande den feodala byggnadsstilen med höga murar, mäktiga runda torn, vaktgångar med skottgluggar och riktig vindbrygga.

Denna nästan dystra exteriör står i skarp kontrast mot den förnäma fasad som slottet uppvisar mot borggården. Här härskar renässansen och under århundradenas lopp har slottet fått stå intakt nästan utan förändringar. Den största tilldragelsen i slottets historia var år 1491 när bröllopet mellan den lille, puckelryggige Karl VIII och den 14-åriga Anna av Bretagne firades. Detta var naturligtvis ett resonemangsäktenskap som syftade till att hertigdömet Bretagne skulle införlivas med Frankrike. Den högtidliga bröllopsceremonin visas med vaxfigurer i en av slottets vackra salar. För övrigt är Langeais i stor utsträckning stiltroget möblerat med oskattbara gobelänger, tavlor och möbler från 1400- och 1500-talen. Besökaren kan i detta slott följaktligen göra sig en god föreställning om hur det aristokratiska livet under medeltiden och renässansen gestaltade sig.

”Diamanten” Azay-le-Rideau

Färden går vidare rakt söderut till Azay-le-Rideau, en liten trivsam by, som ligger vid floden Indre. Floden gör en skarp krök vid slottet och ramar effektfullt in det mellan sina flodarmar. Honoré de Balzac beskrev målande Azay-le Rideau som en "fasettslipad diamant, infattad i Indre". Och visst kan man hålla med honom. Detta slott har också byggts enbart till lyst till skillnad från många av de andra slotten i Loiredalen. Det uppfördes i början av 1500-talet av en kunglig skattmästare som dock tvingades fly innan slottet fullbordades på grund av en finansiell skandal. Sålunda kunde Frans I konfiskera även detta slott på samma sätt som han gjorde med Chenonceau.

Slottets silhuett har en gotisk karaktär med sina höga tak och eleganta, spetsiga torn. En italiensk känsla för symmetri präglar byggnaden i övrigt och ger den en omisskännlig touche av tidig renässans. Ingångsfasaden behärskas av det stora pampiga trapphuset som går genom hela huvudbyggnaden och de många vackra salarna i slottet är möblerade med tidstypiska möbler. Missa inte en promenad i den lummigt gröna parken, varifrån man får en vacker vy över slottets södra fasad som speglar sig i Indres vatten.

Törnrosaslottet Ussé

Följ nu floden Indre västerut mot Ussé. Här väntar dig det verkliga törnrosaslottet, omslingrat av den hemlighetsfulla Chinonskogens mörka träd. Ett häpnadsväckande gytter av tinnar och torn avtecknar sig mot himlen och hela slottet utgör ett vackert blickfång från andra sidan floden. Slottet började byggas på 1400-talet på ruinerna av en medeltida borg och byggdes till och förskönades även under de två följande århundradena. Resultatet är en blandning med drag från både gotiken och renässansen - stilfullt och elegant.

Bilden av perfektion kröntes av de trädgårdar som anlades i terrasser ner mot floden på 1600-talet. I trädgården finns också ett vackert sengotiskt kapell från 1500-talet. Även inne i slottet uppvisar de olika salarna skilda stilar från olika epoker. Rummen är välmöblerade och på 1700-talet inreddes många av dem ytterst smakfullt. Än idag står möbler och annan inredning precis som de gjorde för 300 år sedan. I ett av de vackra gemaken får vi också möta självaste prinsessan Törnrosa, prinsen och den onda fen. Det sägs att sagoförfattaren Charles Perrault ska ha fått inspiration till sina böcker i denna sägenomspunna miljö. Och nog är det väl sant att det var just här som Törnrosa bodde?

Mäktiga borgruiner i Chinon

Fortsätt längs Indre ytterligare en liten bit och vik sedan av söderut mot Chinon. När du närmar dig staden norrifrån stöter du först på slottsområdet med en parkeringsplats och turistbyrå. Parkera lämpligen här och börja med att utforska borgen. Fästningen, som egentligen består av tre olika slott, alla mer eller mindre i ruiner, tornar upp sig högt ovanför staden och erbjuder en panoramautsikt över de blågrå hustaken och floden Vienne, inbäddad i frodig grönska. Före vår tideräkning hade gallerna byggt en fästning på den utskjutande klippan och senare uppförde romarna ett "castellum" på samma plats. Mellan 900- och 1400-talen byggdes de tre slotten med vallgravar emellan. Huvudsakligen var det under Henrik II:s tid som slottet tog form. De engelska kungarna av ätten Plantagenêt hade tagit detta slott till sitt hjärta och Henrik II, Rickard Lejonhjärta och Johan utan land levde alla här under senare delen av 1100-talet.

Två århundraden senare tog Karl VII emot Jean d'Arc som fick fullmakt att rida till Orléans för att befria den belägrade staden. Ett Jean d'Arc museum är inrymt i ett av slottstornen och den tappra hjältinnan står staty nere i Chinon. Idag är det huvudsakligen själva skyddsmurarna, det kungliga residenset, le Logis Royal, samt några enstaka torn som återstår av hela härligheten.

Vinstaden Chinon

Här uppe bakom slottet odlas det vin och vingårdarna ligger tätt runt Chinon och i grannbyarna. På vägen ner från borgen mot gamla stan stöter du på Musée Animé du Vin et de la Tonnellerie. Här kan du få smaka på det lite kärva, torra rödvinet med smak av smultron och på samma gång få lära dig de olika stegen vid vinframställningen. 14 automater i form av dockor demonstrerar hur processen gick till förr i tiden. Strax intill ligger Caves Painctes där det muntra brödraskapet "Confrèrie des Bons Entonneurs Rabelaisiens" brukar hålla till. Det är ett antal vinodlare som alltsedan Rabelais tid på 1500-talet håller banketter här och provar och utvärderar sina viner. Författaren och satirikern Rabelais, en bygdens son, uppskattade Chinonvinet till övermått och detta har vinodlarna tagit fasta på.

Genuint medeltida miljö

Både vinmuseet och les Caves Painctes är inrymda i gamla medeltidshus men medeltida är nästan alla andra byggnader i Chinons gamla stadskärna också. Faktiskt är det som att ströva omkring i ett levande museum när man ser sig omkring bland alla de gamla 1400- och 1500-talshusen som radar upp sig längs de vindlande kullerstensgatorna. Några är korsvirkeshus, andra mer palatsliknande. Maison des États-Géneraux t.ex. är en ståtlig byggnad från tidigt 1400-tal där Karl VII sammankallade representanter från riket för att få ihop pengar för att kunna driva ut engelsmännen. Numera är här inhyst ett spännande hembygdsmuseum. Men staden har ännu äldre byggnader än så. Stadens äldsta, det romanska klostret Saint Mexme från 900-talet, ligger högt ovanför Place Jean d'Arc och ännu högre uppför berget hittar du Chapelle de Sainte Radegonde direkt utmejslat ur kalkstensklippan. Och i dessa berg finns urgamla grottor som tjänade som tillflyktsort för eremiter och som varit bebodda långt in i modern tid.

Richelieu-1600-talsstaden

Nu går färden söderut tillbaka till motorvägen men först ska vi besöka en alldeles speciell stad, helt och hållet byggd på 1600-talet. Man upphör aldrig att förvånas. På 1600-talet hade en kyrkans man uppenbarligen råd att låta uppföra ett enormt slott åt sig själv på sina fäderneägor och samtidigt bygga en helt ny stad strax intill. Nu var det inte vilken präst som helst förstås, utan det var självaste kardinal Richelieu som var byggherre. Av slottet, ett av de finaste tiden skådat, finns tyvärr i stort sett inget kvar men staden står i det närmaste oförändrad.

Ett överdådigt slott

Staden fick givetvis namnet Richelieu efter sin skapare. Efter att kardinalen år 1631 fått klartecken av kung Ludvig XIII att sätta igång arbetet, sysselsattes 2000 arbetare under tio år med byggnationen av slottet och staden. Resultatet blev också extremt överdådigt. Slottet inreddes med de mest exklusiva möbler, dyrbara tavlor, gobelänger och konstverk. T.o.m. två skulpturer av Michelangelo fick en hedersplats framför huvudingången. Men ändå var kardinalen så rädd för konkurrens att han krävde att flera av de närliggande slotten skulle rivas. Från slottet Chinon hämtade han för övrigt sten till sitt enorma projekt. Att detta slott blev en nagel i ögat på revolutionärerna och jämnades med marken 150 år senare är kanske inte att undra på.

Pedantisk symmetri

Men, som sagt, staden skonades och är ett unikt exempel på 1600-talets stadsplanering. Dess geometriska planritning och byggnadernas strängt klassiska stil vittnar om den rådande samhällsordningen under "l'Ancien Régime". Staden ritades som en rektangel, ca 400m x 600m, omgärdad av murar med vallgravar och tre portar. Den domineras av två symmetriskt anlagda torg, Place du Marché och Place des Religieuses. Vid Place du Marché ligger den klassicistiska kyrkan Notre Dame och saluhallen med sina dekorativa timmerbjälkar. Här finns också ett litet hembygdsmuseum och stadshuset. De båda torgen sammanbinds av huvudgatan Grande Rue som kantas av 28 identiskt likadana hus i klassicistisk stil. Staden ter sig nästan overklig och är unik i sitt slag med sin rigoröst symmetriska planlösning och de allvarliga husen och spikraka gatorna har inte förändrats på 370 år.