Saint Emilion

E 5, A 10 (norr:avfart 40; söder:avfart 26) /42/

Saint Emilion är en helt oemotståndlig liten stad som ligger på en hästskoformad kulle och blickar ner över sina rikedomar. Staden är nämligen huvudorten i vindistriktet med samma namn och omges av idel vinodlingar med inte mindre än 94 vinslott. Detta, om inte annat, bär väl vittnesbörd om välståndet i denna bygd.

Några av dessa vinslott dyker upp här och där längs vägen mellan motorvägen och St. Emilion och inbjuder till ”dégustation” men botanisera gärna också på småvägarna som löper parallellt med huvudvägen. Här ges det rikliga tillfällen till vinprovning.

På med oömma skor

Själva staden är välskött som ett smycke med en enhetlig och harmonisk karaktär. Nästan alla hus är byggda i en varm, guldgul sten från trakten, som ger ett alldeles speciellt skimmer, framför allt i solnedgången. Om du tänker ta dig en längre promenad i staden så packa undan de högklackade skorna för här krävs rejälare don för att inte halka i de branta backarna med sina kullerstenar. Den försiktige håller sig dock för säkerhets skull i ledstängerna som finns uppsatta här och var.

”Grottkyrkan”

Mitt i stan ligger Place du Marché med den mest förunderliga kyrka, utgrävd ur berget, vilket även framgår av namnet, Église Monolithe. Det är också här som staden har sitt ursprung. På 700-talet kom en kringvandrande munk vid namn Emilion till platsen och slog sig ner i en grotta. Emilions fromhet drog till sig andra troende och tillsammans grundade de ett benediktinerkloster. De utökade den ursprungliga grottan i det porösa kalkberget och grävde fram fler grottor. I vissa håligheter bodde de, i andra begravde de sina döda. I den största grottan höll de sina gudstjänster och smyckade dess väggar med fantastiska målningar som nu dock tyvärr till största delen är borta. Runt grottöppningarna började man så småningom även bygga hus och en by växte fram.

Under engelsk överhöghet

Eremitmunkarna och byborna fick dock inte leva helt i fred. De hotades både från norr och söder och sålunda har såväl vikingar som muselmaner varit här och härjat. Man blev tvungen att bygga befästningsanläggningar och på 1100- talet var byn omringad av en 2 km lång stenmur med sex portar. Av dessa portar återstår idag bara en, Porte Brunet, men av muren finns en hel del rester kvar. På 1000-talet övergick Saint Emilion till den engelska kronan och tillhörde nu ett fiendeland, vilket hade både för- och nackdelar. Fördelar därför att de engelska kungarna var så pass intresserade av Saint Emilions viner att orten fick speciellt fördelaktiga privilegier, bl.a. goda exportvillkor, nackdelar därför att fienden aldrig var långt borta.

Under denna tid, med dess goda politiska klimat, tillkom emellertid en hel del nya byggnader. Det var framför allt munkarna som var huvudaktörer och de uppförde bl.a. ett klosterkomplex med Stiftskyrkan, Église Collégiale, i romansk stil från 1100-talet. Ett romanskt torn som majestätiskt reser sig rakt ovanför grottkyrkan är också det från samma tid. Senare har detta torn krönts av en gotisk spira. La Chapelle de la Trinité, Trefaldighetskapellet, restes på 1200-talet alldeles i närheten av grottkyrkan och är ett elegant exempel på höggotik. Henry III av England lät nu även uppföra ett citadell, le Château du Roi som idag endast består av ett torn.

I slutet av 1200-talet fanns det inte plats för fler byggnader innanför murarna så munkarna beslutade sig för att bygga ett stort kloster utanför befästningen. Historien bevisar dock att detta var ett dumdristigt beslut. Klostret fick inte stå kvar länge och idag finns endast några ruiner bevarade, Les Grandes Murailles, som står mitt ute bland vinstockarna och bär vittnesbörd om gångna tiders osäkra tillvaro. År 1371 uppförde munkarna ett nytt kloster, Le Couvent des Cordeliers, nu innanför murarna. Detta kloster fick en längre frist och idag kan vi beundra dess romantiska ruiner.

Krig och missväxt hotar vinodlingen

Fransmännen ville givetvis bli av med engelsmännen från vad de betraktade som sitt territorium och hundraårskriget utbröt år 1337. Det varade med vissa uppehåll ända till år 1453, då även Saint Emilion föll i fransmännens händer. Kriget hade katastrofala följder. Det fanns bara några hundra invånare kvar i staden, som låg i ruiner, och till råga på allt avskaffade den franske kungen privilegierna samt förbjöd all handel med England. Långsamt hämtade sig staden men bara för att ett århundrade senare plundras under religionskrigen.

Under 1600- och 1700-talen vann Saint Emilions viner emellertid allt mer anseende. Fler och fler platåer i området togs i anspråk för vinodling och munkarna lade ner mycket arbete på att röja mark för nyodlingar. Nu började man också i allt större utsträckning intressera sig för vinernas kvalitet, vilken beskaffenhet druvan, jorden och växtplatsen etc. hade för vinets smak. Kanske var det en lyckträff när romarna redan på 20-talet e.Kr. lyckades hitta en druvsort från nuvarande Albanien som trivdes bra i jordarna runt Saint Emilion. Nu visade det sig att vinet från Saint Emilion klarade sig utmärkt i konkurrensen.

Men år 1789 tog allt en annan vändning. Revolutionen fick oerhörda konsekvenser. Först och främst avskaffade man "la Jurade", en slags kommunalnämnd, som ända sedan 1100-talet hade spelat en betydande roll i samhället och ansvarat för allt från skatteindrivning till bedömning av vinernas kvalitet. Dessutom förföljdes de kristna och deras helgedomar plundrades. Många människor tvingades fly sina hem och vinhandeln reducerades till ett minimum. På 1800-talet återupptogs vinhandeln och järnvägarna underlättade transporten. Men allt var ändå inte frid och fröjd. Vinstockarna drabbades av och till av allehanda sjukdomar och 1900-talets båda världskrig förorsakade allvarliga avbrott i vinframställningen.

Välmående vinstad

Nu på tröskeln in i 2000-talet är Saint Emilion en välmående stad som blickar tillbaka på sin omväxlingsrika historia och kan erbjuda sina besökare en trivsam sejour. Här finns mängder av gemytliga restauranger längs de branta gränderna som erbjuder god mat och framför allt det utsökta röda Saint Emilionvinet. Känner man för att prova mer vin kan man ta det lilla turisttåget som går rakt ut på vinfälten, hälsa på i vingårdarna och prova odlarnas bästa viner. Tillbaka i staden bakom de medeltida murarna kan man drömma sig tillbaka till svunna tider och faktiskt höra historiens vingslag.

Hela stan är omgiven av vinrankor