Bästa sättet att ta sig till Alhama de Granada är att köra mot Vélez-Málaga från kustmotorvägen. Ratta sedan vidare förbi Viñuela-dammen på hårnålsvägar upp mot Zafarrayapasset. Härigenom gick den gamla vägen mellan Málaga och Granada, en både skumpig, kurvig och farlig väg att åka på med stråtrövare lurande i buskarna.

I våra dagar är vägarna bättre och vi kan lugnt njuta av den fantastiska naturen här uppe på 920 meters höjd. Zafarrayapassets båda blåsvarta klippväggar reser sig majestätiskt på var sin sida om passet och utgör gränspassage mellan provinserna Málaga och Granada. Naturparken Sierras de Alhama, Almijara och Tejeda breder ut sig längs gränsen och bildar toppar på upp till 2065 meter. Otaliga är de oförglömliga vyer som serveras längs vägen. Efter passet ändrar naturen karaktär totalt. Nu är vi uppe på en bergsplatå och passerar Venta de Zafarraya, där man kan få en bit mat tillsammans med lastbilschaufförerna som brukar passa på att rasta här. Framför oss väntar en

bördig slätt med betesmarker, oliv- och mandelträd alternerat med stora ekskogar som gjorda för trivsamma vandringsturer.

Alhama – staden på klippkanten

När vi närmar oss staden ser vi ett gytter av vita hus grupperade runt den vackert sandstensfärgade kyrkan med en kuliss av böljande olivträdstäckta kullar. Men det som fascinerar allra mest är det helt otroliga läget. Floden Alhama har här gröpt ur berget rejält och efterlämnat en djup ravin, på vars ena kant en lång rad hus klänger sig fast. Det är ett under att de står kvar, särskilt om man betänker att detta är ett jordbävningsområde. Staden drabbades svårt på 1880-talet vid en förödande jordbävning med efterföljande skalv i ett helt år och efterlämnade många hus i ett bedrövligt skick. Men nu står de där, nyrenoverade och fina, slottet och Carmenkyrkan med sitt kloster vid Plaza de la Constitución och längre ner på ”klippudden” den resliga Encarnaciónkyrkan, Inkvisitionshuset, Drottningens sjukhus med flera intressanta byggnader. Många tillkom efter återerövringen på Ferdinands och Isabellas tid. Börja gärna med en promenad från torget ut mot klippkanten vid Carmenkyrkan och förundras över den fantastiska utsikten. Lika fina vyer kan Restaurante la Seguiriya, som ligger nära torget, erbjuda från sin uteterrass. Om du har tid och ork gå då ner i ravinen förbi de gamla mjölkvarnarna så får du se staden ur ett helt annat perspektiv. Gå sedan uppför djävulstrappan och genom gamla stan tillbaka till torget.

Spa – med varma källor

Ett par kilometer utanför staden, på vägen mot Granada, hittar du upprinnelsen till Alhama. Här finns de varma källorna som araberna kallade Al Hamman (=heta bad). Romarna utnyttjade också källorna och botade bl.a. gikt med det 47-gradiga, mineralrika vattnet. I Hotel Balneario kan man få se det fina arabiska badet från 1100-talet. Det byggdes på romersk grund med valvtäckta tak med små fönster, som låter dagsljuset vackert sila in över den smaragdgröna bassängen. Idag florerar spaverksamheten här mellan mars och november och man erbjuder sina kurgäster en mängd behandlingar. Även den fridfulla miljön med den fina poppelallén, som inbjuder till promenader längs en porlande bäck, bidrar säkert till tillfrisknandet.

Hisnande vyer på vägen mot kusten

Åk tillbaka förbi Alhama de Granada och ta av till vänster mot Játar. Du passerar en liten damm, där det ligger några restauranger. Sedan går färden vidare på högslätten förbi Bermejalesdammen med vackra berg i fonden. Här följs olivlundarna av betesmarker och pinjeskogar och här ligger Mesón los Prados med möjlighet till vila och matrast. Här uppe på den fridfulla högplatån kan man knappt föreställa sig vad som komma skall efter El Puerto de la Cabra (1 200 m.ö.h.). Ett landskap, som skapat bara för getter (cabras), kan man tänka. Men här har byggts en väg och den är bra men håll i ratten och titta inte för mycket på utsikten. Stanna hellre till då och då och bara njut! Hela vägen ner mot Otívar kantas av obändig, bergig natur med helt sagolika utsiktspunkter. Strax före Otívar ändrar naturen karaktär igen. Här börjar en frodig, grön dal med subtropisk vegetation, väl ägnad för fruktodling. Avokado-, mango-, kiwi- och citrusfrukter dignar på träden i denna vindskyddade, varma dal. Vill man pränta in detta gröna paradis på näthinnan och samtidigt få något att äta innan det är dags för hemfärd, finns det många restauranger med fina utsiktsterrasser att välja på i Otívar.