Trivsam miljö på La Plaza i Canillas

PÅ VINPROVNINGSTUR I AXARQUÍA

Passa på att provsmaka det utsökta muskatellvinet, som ännu framställs i bergsbyarna bakom kusten! I morgon kan det vara för sent.

Axarquía, Málagaprovinsens östligaste del, omfamnas av mäktiga bergskedjor, där det mer än 2 000 meter höga berget Maroma blickar ut över sina utlöpare och havet i fjärran. Likt en skyddande mur ger bergen lä från kalla vindar och skapar ett mikroklimat väl lämpat för odling. Mängder av små floder och bäckar söker sig nedåt havet och sörjer för bevattningen. De har grävt sig djupt ner och efterlämnat raviner med brant stupande sluttningar, som gjorda för vinodling.

Populär dryck under antiken

Detta gynnade landskap har i alla tider varit människan till gagn och sett många kulturer komma och gå. Det var fenicierna som var först med att introducera vinstocken i södra Spanien och på 600-talet f.Kr. lärde grekerna ut konsten att beskära vinrankorna och göra vinet mer drickbart. Men mycket har hänt med vinhanteringen sedan dess. Jämfört med dagens viner var antikens viner inte lika välsmakande men man gjorde sitt bästa med olika smaktillsatser. Drack vin gjorde man likafullt i den antika världen. Hela 20 miljoner amforor skeppades över till Rom från Andalusien under kejsar Tiberius första år vid makten.

Klirr i statskassan

När vandalerna och västgoterna invaderade Hispania ändrades bilden något. Dessa barbarer tyckte bättre om öl men anpassade så småningom sin smak efter romarnas och började dricka vin även de. Muslimerna däremot, som kom på 700-talet, förbjöd vindrickandet och hårda straff för berusade utdelades. Men även muslimerna gav med tiden efter. Prygelstraffen ersattes av penningböter, som i sin tur förvandlades till skatter, ett värdefullt tillskott till statskassan. När Ferdinand och Isabella återerövrade Málaga år 1487 var det första de gjorde att grunda ett broderskap för Málagas vinbönder, som skulle garantera vinernas kvalitet. De visste naturligtvis också mycket väl vad den kungliga statskassan kunde tjäna på att främja vinodlingen.

Uppgång och fall

Under de följande århundradena rönte Málagavinerna en oerhörd framgång, t.o.m. större än Jérezvinerna. Åtskilliga flaskor med de åtråvärda dropparna exporterades till hoven i hela Europa. Katarina den Stora av Ryssland blev t.ex. så förtjust i detta vin att hon befriade Málagavinerna från alla tullar. Men se den lycka som varar för evigt. År 1878 drabbades Málaga av vinlusen Phylloxera, som knaprade på vinstockens rot och ödelade stora delar av Axarquías vinodlingar. Från denna motgång har Axarquíavinerna inte återhämtat sig än och nu hotar ännu ett dråpslag, byggboomen! En stor del av jordbruksmarken i Axarquía köps upp av utländska investerare. Man betalar bra, även för ”omöjliga” lägen och frestelsen är stor för bonden att få loss lite pengar och slippa kröka rygg. Inte minst det sistnämnda är viktigt i sammanhanget. Det är oerhört slitsamt att odla vin på dessa branta sluttningar, där inga fordon tar sig fram och där åsnan är den enda ”hjälpredan”.

Det goda russinvinet

Om vi börjar vår tur inåt land från Algarrobo kan vi tydligt se hur många gamla terrasser, där man tidigare odlat vin, nu är planterade med avokado-, mango-, oliv- och mandelträd. Allt enklare att sköta även om vinet är mer räntabelt. Och det är lätt att förstå. Säg det vin som bättre ackompanjerar en god efterrätt än det söta muskatellvinet med sin utpräglade russinsmak! Det är ofta ett ekologiskt odlat vin utan tillsatser som inte har så lång hållbarhet (ca 18 månader), en excellent färskvara helt enkelt. Håll utkik efter ”bodegas” utefter vägarna, där man kan prova de torra, halvtorra, halvsöta till söta vinsorterna och kanske köpa en och annan plastdunk med hem. Men kom ihåg, de måste drickas upp ganska så snart!

Det arabiska arvet

Vi ska besöka några vinbyar, som alla gör anspråk på att just deras vin är det bästa och börjar vår tur i Sayalonga. Det som utmärker Sayalonga, liksom de andra byarna på vår färd, är det arabiska inflytandet som har satt sin prägel på arkitektur och gatusystem. Smala gator och trånga trappgränder slingrar sig upp och ner längs sluttningarna och mynnar ut i små torg, där barer och restauranger lockar med sitt utbud av regionala läckerheter. I Sayalonga kan vi titta på Spaniens enda runda kyrkogård och med lite fantasi tänka oss att här vilar dessa araber som levde gott på sin export av vin, russin, fikon och mandlar och inte minst siden. Inte undra på att de inte ville lämna landet. Som hämnd brände de upp alla mullbärsträd innan de slutgiltigt bröt upp, vilket satte stopp på sidenindustrin.

Gammal minaret som kyrktorn

I takt med att vi avancerar uppåt på den krokiga vägen blir de vintäckta kullarna allt fler och vi passerar en och annan bodega innan vi når fram till Archez. Här finns en av de bäst bevarade minareterna i Axarquía, sedan 1500-talet transformerad till ett kyrktorn. Alldeles vid kyrkan ligger Mesón Posada Mudéjar, där man kan äta de mest delikata, inhemska rätter avrundade med svärmors vällagade desserter och husets goda muskatellvin.

Två byar vid bergets fot

Nästa by, Canillas de Albaida, ligger inklämd mellan vinkullar och pinjeskogar som överskuggas av mäktiga, grå berg. Här är det trevligt att strosa runt bland gränderna och kanske ta något att dricka på någon av byns terrasserveringar. På torget vid kyrkan ligger t.ex. restaurang La Plaza med trevlig atmosfär och fin uteplats.

På vägen mot Cómpeta ligger flera vingårdar och sluttningarna är täckta med idel vinrankor. Så är också Cómpeta vinhuvudstaden i Axarquía och här finns vinmuseet, en trevlig bodega och restaurang med vinprovning och försäljning av lokala produkter. Trava gärna upp till kyrkan, som är återuppbyggd efter en förödande jordbävning år 1884, då stora delar av byn lades i ruiner. Här ligger också byns självklara mötesplats, Plaza Almijara, med saluhall, rådhus och solbelysta uteserveringar.

Tillbaka till kusten

Nu bär det av nedåt kusten och vinrankorna ersätts efter hand av silverskimrande olivträd och mörkgröna avokadoodlingar på de gamla vinterrasserna. Vackra vyer över berg, dal och hav dyker upp längs den kurviga vägen vart än blicken vänder sig.