Axarquía, landet öster om Málaga, har idealiska förutsättningar för vindruvsodling. Här lyser solen från en klarblå himmel för jämnan och rankorna trivs i den porösa jordmånen.

Så långt tillbaka i tiden man kan minnas har det odlats druvor i dessa trakter och vin har man producerat i minst 3 000 år. Det var feniciska handelsmän som tog med sig sina kunskaper om vinproduktion när de grundlade hamnstaden Gádir (Cádiz) och härifrån spred sig sedan kunskaperna vidare in över landet. Folkslag efter folkslag, som efterhand invaderat halvön, bl.a. greker, romare, germaner och morer, har alla fortsatt traditionen och bidragit till förbättringar.

Ett urgammalt hantverk

Vin i all ära men det är till russinproduktionen som de finaste druvorna väljs ut med stor omsorg. I Axarquía odlar man efter gamla traditioner och ofta är en hel familj engagerad i arbetet, ung som gammal. Det är ingen lätt uppgift. Inga maskiner kan klättra i berg utan man använder sig av åsnor och de egna apostlahästarna. Det blir mycket motion på de vertikala sluttningarna. Särskilt under de tidiga höstmånaderna får man arbeta hårt från tidig morgon till sena kvällen. De mogna druvorna plockas i början av september och placeras i ”paseros”, en slags torksängar för att torka. Efter några veckor i den starka solen har de skrumpnat ihop och uppnått den åtrådda svartlila färg, som man bara kan få vid naturlig soltorkning. Sedan bärs skörden hem till gården, där hela familjen är i full färd med att sortera och förpacka de bästa russinen i vackra trälådor. Detta hantverk har pågått i hundratals år här uppe i Axarquíabergen och byborna har levt gott på sin export av russin och Málagavin. Redan under morernas tid exporterades russin och vin till hela Europa och glansperioden inföll under 17- och 1800-talen. Då exporterade man 10-tals miljoner kilo russin per år till världens alla hörn. Sedan dess har man fått konkurrens från bl.a. Kalifornien. Men se upp med kemiska tillsatser. Här i Axarquía sker produktionen helt enligt gamla traditioner utan artificiella processer.

Fyra russinbyar

Vi börjar vår tur från kusten vid Vélez Málaga och kör genom den grönskande Benamargosadalen med frodiga citron- och avokadoodlingar på båda sidor om vägen. Efter Benamargosa styr vi västerut och börjar klättringen uppför de vinklädda kullarna. Hela tiden har vi en vit by, utslängd på en hög klippavsats, i blickfånget, Comares, som skiftar skepnad efter varje krök på vår vindlande väg. Comares, med sitt strategiska läge, hade en gång en mäktig borg, som höll ett vakande öga över omgivningen och då särskilt över de näraliggande russinbyarna på andra sidan ravinen.

Cútar

Cútar är den minsta av byarna, som också gör minst väsen av sig men hoppa för den skull inte över den. Det är faktiskt riktigt trevligt att trava omkring här, upp och ned för branta backar och trappor, kantade av vitmenade låga hus och med brokiga katter kilande runt hörnen. Högt uppe i byn ligger kyrkan, Iglesia de la Encarnación från 1500-talet i mudéjarstil. Lite längre ner hittar man några barer, där man kan få en bit mat och smaka Málagavin med härlig russinsmak. Längst ner i byn finns en gammal arabisk källa, varifrån de svartklädda gummorna i byn fortfarande kånkar upp sitt välgörande, klorfria vatten. Ska vara bra för magen, varför kranvattnet ratas. Namnet Cútar lär komma från arabiskans Cautzar, som betyder paradisfontän. Så prova gärna vattnet! Det är riktigt gott.

El Borge

Vägen slingrar sig vidare uppåt och snart är vi uppe på en ås, där vi har en hänförande utsikt åt alla håll med mandelträd, olivträd och förstås vinrankor på de branta sluttningarna. Och så dyker ännu en vit by upp på en brant, El Borge. Nu har vi kommit till russinhuvudstaden, känd för sina fina russin av högsta kvalitet och här producerar man mest russin i hela Spanien. El Borge har också varit känd för att vara hemvist för rebelliska och frihetsälskande män. Särskilt under återerövringstiden på 1400-talet intog byn en ledande roll i motståndet mot spanjorerna. I El Borge föddes också en av de mest berömda och glorifierade banditerna som gjorde vägarna osäkra på 1800-talet här uppe bland bergen. I Museo del Bandolero, mitt i byn, kan vi få veta mer om honom och också äta gott i den trevliga restaurangen. Härifrån är det inte heller långt till kyrkan dit en slingrande trappgata leder. Två torn har kyrkan begåvats med, ett moriskt och ett kristet och även i övrigt samsas här olika stilar: gotisk., renässans-, och mudéjar. Helst ska man nog vara här den sista söndagen i september, för då firas russindagen. Tusentals russinpaket delas då ut bland besökarna, för att inte tala om hur många liter Málagavin som går åt!

Almáchar

Byn är byggd på en brant sluttning och den äldsta delen ligger längst nere vid floden Almáchar. Om man beger sig dit ner kan man få en fin föreställning av hur många byar i Andalusien är uppbyggda. Den första husraden har fått tjäna som ”stöttor” för nästa husrad och så har man byggt vidare och lagt husen ovanpå varandra som klossar ända upp till bergskammen. Ta gärna en promenad i byn och studera fenomenet, titta in i russinmuseet och lär mer om både russin och vin och prova förstås!

Moclinejo

Den sista byn på vår tur har fått ett riktigt lyft sedan man byggt en ny väg och rustat upp torget, där man nu kan sitta ganska ostört utanför de båda barrestaurangerna. Rådhuset och ett vinmuseum finns också vid torget och runt hörnet ståtar kyrkan med sitt fina mudéjartorn.

Nu återstår bara återfärden men innan dess kanske det är dags för en kaffetår, som kan intas på restaurang Axarquía strax utanför byn. Härifrån är utsikten ner mot kusten helt betagande. Men glöm allt vad service heter. Inga goda kakor och inget vatten i poolen finns det heller. Njut i stället av panoramat och gilla läget!

Kristet och moriskt kyrktorn i El Borge

Hårt manuellt arbete i brant terräng

Här soltorkas druvorna till russin

Prova gärna ett glas Axarquíavin

Vindlande spännande gränder överallt