I MORERNAS SPÅR

Getter är ingen ovanlig syn på bygatorna

I morernas spår

På 1400-talet, då muslimerna fortfarande härskade över Andalusien fanns det i varje stad och by av betydelse en moské, som dominerade med sin höga, vackert utsmyckade minaret. På sina håll står moskén fortfarande kvar men i de flesta fall är de spårlöst försvunna. Eller är de verkligen det?

Låt oss hålla ögonen öppna nu när vi kör genom de charmiga byarna som vi kommer att besöka på vår färd. Vi börjar turen vid Vélez-Málaga och åker rakt norrut genom frodiga avokado- och citruslundar. Det imponerande Zaffarayapasset dyker snart upp i fjärran men vi viker av österut mot Canillas de Aceituno. Vi kör högt uppe på en bergskam med hänförande utsikt åt alla håll. Kolla i backspegeln och zooma in Viñueladammen som glittrar på avstånd men håll ändå ett uppmärksamt öga på vägen! Branta stup dyker nämligen upp både här och där på vår väg till den första lilla byn, Canillas.

Det arabiska arvet

Det som utmärker Canillas, liksom de andra byarna på vår färd, är det arabiska inflytandet som har satt sin prägel på arkitektur och gatusystem. Smala gator och trånga trappgränder slingrar sig upp och ner längs sluttningarna och mynnar ut i små torg, där barer och restauranger lockar med sitt utbud av regionala läckerheter. Nästan alla byarna har en kyrka som är byggd över en moské och tittar man närmare på kyrktornet så utgörs det oftast av en minaret i kristen förklädnad. Man byggde helt enkelt ett klocktorn ovanpå minareten och vitmenade hela härligheten och vips hade man ett fint kristet kyrktorn. Alla kyrkorna är uppförda efter återerövringen 1492 och många är byggda i s.k. mudéjarstil.

Mudéjares och moriscos

På den tiden fanns det en mängd bergsbyar i Málagaprovinsen, fler än idag och många hade långt fler invånare. I början fick befolkningen behålla sin jord och egendom. De kallades mudéjares och man respekterade deras seder och bruk. Men det ändrade sig snabbt. Redan 1504 fick morerna välja mellan konvertering eller utvisning. De flesta konverterade och blev moriscos. Det var dessa moriscos som utgjorde ryggraden i uppförandet av många byggnader på 1500-talet. Deras verk byggde på arabiska traditioner och mudéjarstilen var född.

Gamla minareter som kyrktorn

Fina exempel på mudéjarstil hittar vi i Sedella. Ett arabiskt klocktorn höjer sig strax intill bykyrkan och det närliggande ”Casa Torreón” uppvisar tydliga tecken på ett moriskt förflutet. Det är trevligt att strosa runt ett tag i den här byn liksom i nästa by, Salares. Båda är lite smått förfallna och tur är väl det för så fort husen ”snyggas till” lite försvinner en stor del av charmen och känslan av tidlöshet. Försök inte köra in med bil i byarna! Här dominerar nämligen smala gränder och ändlösa trappor bilden totalt. Dominerar gör också den fina minareten i Salares, som har återfått sin ursprungliga tegelfasad. Nu följer oss på vår fortsatta färd ett helt pärlband av minareter i olika skepnader och näst i tur är Árchez.

Árchez är en miniby med en av de bäst bevarade minareterna i Axarquía, sedan 1500-talet transformerad till ett kyrktorn. Alldeles vid kyrkan ligger Mesón Posada Mudéjar, där man kan äta de mest delikata, inhemska rätter avrundade med svärmors vällagade desserter och husets goda muskatellvin. Nu har vi nämligen kommit in i Axarquías främsta vindistrikt och här uppe täcks de flesta kullarna av idel vinstockar.

Corumbela, de vackra utsikternas by, är nästa anhalt och här kan man från kyrkotorget beundra det fina mudéjartornet och samtidigt zooma in ett spektakulärt panorama över berg och hav.

I Daimalos finns den äldsta minareten i området, som daterar sig 1 000 år tillbaka i tiden och som fortfarande har kvar sitt vitkalkade yttre från 1500-talet.

Arenas, den sista byn på vår tur, är en trivsam bekantskap och högt uppe på en kulle kan man svagt urskilja resterna av fästningen Bentomiz, som haft en nyckelroll i arabernas försvar inför de kristnas erövringståg.

Nu återstår bara nedfärden mot kusten, en mycket kurvig väg, men det lilla besväret uppvägs med råge av alla de vackra vyer som öppnar sig, en ny och annorlunda, efter varje krök.

Representativ mudéjarstil

Lämna bilen utanför byn