Varför har så många orter i södra Andalusien tillägget ”de la Frontera” och var låg gränsen?

Sanningen är att det inte fanns någon riktig, utstakad gräns och egentligen skulle nästan varje liten by här ha kunnat addera ”de la Frontera” till sitt ortsnamn. I nästan 200 år var detta nämligen gränstrakter mellan morer och kristna och folk var tvungna att förskansa sig högt uppe på de mest otillgängliga bergstopparna. Alltsedan kung Ferdinand den Helige på 1200-talet påbörjade återerövringen av detta område, har dessa små byar bollats mellan olika härskare ända tills morerna efterhand besegrades under 1400-talet.

Låt oss besöka ett par av dessa byar och fantisera om gångna tider bakom tjocka försvarsmurar och bland utspridda ruiner! Vi börjar med Castellar de la Frontera, en ovanligt välbehållen pytteliten by, högt uppkrupen på en bergstopp och helt omsluten av höga murar.

Fridfull klostermiljö

Ta av från motorvägen vid Sotogrande och kör till Nuevo Castellar, som är en ny ort, precis som namnet anger. För ca 35 år sedan flyttades hela befolkningen i det ”gamla Castellar” hit ner från sitt svårtillgängliga läge eftersom det saknades arbete i bygden. När du kommer in i byn håll till vänster och korsa sedan järnvägsspåren. På andra sidan leder sedan en liten väg till Hostería Restaurante Almoraima”. Åk in här genom en frodig markgrönska och urskogslik vegetation och du kommer fram till det gamla klostret Almoraima, som grundades på 1600-talet för Mercedorden. Ring på klockan vid porten och du blir insläppt i en ostörd patio med slingerväxter och en porlande springbrunn, flankerad av vackert dukade bord. Här kan du njuta av en god lunch eller middag med bl.a. vilt från klostrets jaktmarker. Glöm inte att titta in i det lilla fina klosterkapellet med vackert snidade altartavlor innan du far vidare genom klosterområdet upp mot vägen som leder till Castillo de Castellar.

CASTELLAR – EN FÖRTROLLANDE BORG

Vägen upp till slottet är slingrig och krokig och då och då skymtar slottsmurarna bakom någon krök. Ju högre upp man kommer, desto glesare blir vegetationen och kala, fantasifullt formade klippor kantar vägen. Snart dyker Guadarranquedammens smaragdgröna vatten upp på vänster hand och små lustiga boningar ligger inkilade bland klipporna. Här huserar ”hippisarna” som tog över slottet efter det att urinnevånarna tröttnat på otillgängligheten. Men det var naturligtvis just denna otillgänglighet som i gångna, osäkrare tider var anledningen till att en borg uppfördes just här. Det var kungadömet Granada som lät bygga detta fort på 1200-talet som försvar mot de alltmer påträngande kastilianarna. Läget är superbt och valt med omsorg.

Bara en port

Borgen ligger högt uppe på en höjd med branta klippväggar som avsevärt försvårade ett fiendeangrepp. En enda port leder in till borgens inre som än idag bevarar en fläkt av arabisk by med sina vindlande kullerstensgränder och små stenhus helt inneslutna av den medeltida muren. Men befolkningen är inte densamma som förut. Nu bor här tyska bohemer, som installerat sig med sina konst- och prylbodar. Skulle man vilja övernatta går det bra att göra så i 11 små medeltida hus. En trevlig restaurang finns också här i ett av de gamla husen. Utsikten från detta örnnäste är naturligtvis helt grandios. Vid klart väder ser man Gibraltarklippan och Marockos berg tvärs över sundet och vänder man sig om glittrar Guadarranquedammen med sitt gröna vatten inbäddad i vacker grönska med en halvcirkelformad bergskedja som avtecknar sig mot himlen.

JIMENA – STRATEGISK GRÄNSBY

Kör tillbaka till ”stora vägen” och åk mot Jimena de la Frontera. Ju mer landsvägen närmar sig Jimena desto öppnare blir landskapet och en vacker och bördig floddal med vida fält breder ut sig. I fonden reser sig Jimena med sina vita hus, hopgyttrade högt uppe på en klippa omringad av böljande kullar, täckta med kork- och olivträd. Innan du kommer in i byn kan du titta in i helgedomen Reina de los Angeles med en vacker pelargång. Kör sedan upp genom byn till resterna av den gamla romersk-arabiska borgen med sina välbevarade vattencisterner och du får en vacker utsikt över byns omgivningar som belöning. På vägen tillbaka kan du besöka den gotiska kyrkan La Misericordia och sedan kanske ta en kopp kaffe med en ”piñonate”, en god kaka, som överlevt från den arabiska tiden.

Efter Jimena tar vi av söderut och en liten, slingrande väg längs Rio Guadiaro, omgiven av vackra kullar och berg tar oss ner till kusten igen.