På morernas tid

Ända sedan forntiden har människor sökt sig hit för sin utkomst men de flesta byarna i trakten har moriskt ursprung. Morerna slog sig ner längs floder och bäckar och byggde försvarsborgar uppe på bergstopparna. På den tiden och fram till 1800-talet bodde här långt fler människor än idag och det fanns fler byar, som nu är borta. Det sjöd av liv och rörelse och det var vid floderna och bäckarna det hände saker. Här låg olivkvarnarna och mjölkvarnarna tätt och man garvade skinn och färgade tyger. Men den bästa inkomsten fick man av brännvinsframställningen. Bergssluttningarna var fyllda av vinrankor och nästan alla familjerna i byarna hade sitt eget lilla vinberg. I alla hus och hem stod destilleringsapparaterna och puttrade och det var bara att gå ut bland bergen och hämta hem kryddörter av alla de slag och göra sin egen blandning. Nu är allt detta borta och det bara för en usel, liten lus skull. År 1878 kom den, Phylloxera, och ödelade i stort sett alla vinodlingar. Man försökte återplantera men utan framgång. Och nu har landskapet i Genaldalen ändrat karaktär radikalt. Yviga kastanjeträd fick ersätta vinplantorna som numera täcker stora arealer i området.

Tre arabbyar

Rabbahs söner var en berberstam, som slog sig ner på berget Poróns sluttningar. De byggde sig en borg högst uppe på berget och kallade sin by Banú Rabbah, nu Benarrabá. Från borgen hade de en förnämlig utsikt över Genaldalen och byn och borgen spelade, med sitt strategiska läge, en nyckelroll i försvaret av hela dalen. Idag är borgen borta men byn har kvar sin moriska prägel med smala, vindlande gator och vitmenade hus. Om du kör in i byn och passerar torget med sin lilla kyrka kommer du till Hotel Banú Rabbah. Även härifrån är vyn vacker över de skogklädda kullarna. Stillheten är total och du kan njuta av en kall öl och få dig en matbit på restaurangens uteservering. Härifrån kan man göra promenader till de andra byarna i dalen, t.ex. till Genalguacíl, som ligger på andra sidan floden. Det är också vårt nästa mål. Redan namnskylten vid infarten till byn ger en vink om att den här byn minsann inte är som alla andra.

Konstverk i mängd

Hela byn är ett enda museum. Roliga, vackra, säregna konstverk står uppställda i varje vrå längs gator och trappor. Kort sagt överallt där det finns plats och fler lär de bli! Det var år 1994 som borgmästaren bjöd in unga konstnärer till byn två veckor vartannat år. Här fick de fritt utlopp för sin skaparglädje och har efterlämnat sina verk till allmän beskådan. Ta en promenad i byn, titta och njut! Njut också av alla granna utsiktspunkter som byn erbjuder! Särskilt vackert är det på kyrkplatsen, i vars närhet också byns finaste restaurang, El Refugio, ligger. Gå bara en backe ner, så hittar du den!

Jubrique de Aguardiente

Så kommer du till brännvinsbyn Jubrique. Eller rättare sagt, det var en brännvinsby. Idag finns inte mycket av detta kvar, förutom att man kan få castañas en aguardiente till efterrätt.

Numera täcker kastanjeträden stora arealer på kullarna i dalen och i byn råder ett rofyllt lugn utom under höstmånaderna då alla byborna är i full färd med att ta hand om kastanjeskörden. Om du fortfarande har spring i benen kan det vara trevligt att titta in även i denna by med vinda och skeva hus inklämda i smala prång bland en labyrint av gator.

Den hisnande, vindlande vägen ner mot kusten

Nu väntar 26 kurviga kilometrar genom naturområdet Sierra Bermeja ner till Estepona. Kastanjeträd, korkekar och olivträd samsas om utrymmet längs vägen för att senare avlösas av idel pinjeträd i takt med att stigningen ökar. Vi ska nämligen upp på hela 1000 meters höjd. Dalarna blir djupare och utsikten över raviner och berg är helt fenomenal. Så kommer vi upp till Puerto de Peñas Blancas och här uppe visar en skylt mot Los Reales, en rekreationspark, dit spanjorerna gärna beger sig med sin medhavda matsäck på söndagarna. En helgöppen servering finns här också med hänförande utsikt över kustlinjen och de afrikanska Rifbergen. Inte så långt härifrån ligger ”Paseo de los Pinsapos”, där hela Andalusiens berömda ”gran”, Abis Pinsapo Bois, växer. Efter passet ligger hela kustlinjen från Estepona till Marbella framför motorhuven och påminner oss om att nu kommer vi tillbaka till civilisationen.