SHERRYTRIANGELN

E 5, AP 4, 6 km v. avfart 85

Fruktbarhetsgudinnan Ceres lär ha haft ett finger med i spelet i Jerez de la Fronteras historia. Redan när romarna kom till dessa trakter möttes de nämligen av böljande slätter fyllda av oändliga rader av vinstockar. Inte att undra på att den romerska gudinnan fick ge namn åt den stad som kom att dominera området.

De kalkrika jordarna, det milda klimatet och de ljumma Atlantvindarna har skapat ett perfekt utgångsläge för vinodling. Vinstockarna breder ut sig, väster och norrut, som en solfjäder med städerna El Puerto de Santa Maria, Rota, Chipiona och Sanlúcar de Barrameda balanserande på ytterkanten.

Byggboom och EU-bidrag

Tyvärr har byggboomen börjat nagga i kanterna av odlingarna, särskilt längs kusten och bönderna stimuleras att sluta odla sitt vin p.g.a. generösa EU-bidrag. Det är lite synd för vad passar bättre att börja en middag med än en riktigt kall, torr sherry? Det finns mycket att välja på. Särskilt i Jerez ligger bodegorna tätt och man inbjuder mer än gärna till provsmakning och en rundvandring i källarna bland de gamla, amerikanska ekfaten.

Hästavel och flamenco

Även om vinet intar första plats i Sherryområdet kommer flamencon inte långt efter, för att inte tala om uppfödningen av hästar och tjurar. Vi närmar oss Jerez via det imponerande Cartujaklostret som man inte kan undgå att se från vägen. Här har kartusianena i gångna tider ägnat sig åt hästavel och de berömda ”caballos de Cartuja” är vida kända för sin uthållighet och ädla karaktär.

Väl inne i Jerez gäller det att inte förirra sig för det är ganska så nedgånget i periferin. Leta upp ett hotell och be om en karta och vägbeskrivning till Plaza del Arenal! Härifrån är det nära till den medeltida borgen, den pampiga katedralen och alla de andra fina kyrkorna och palatsen. Flera bodegor ligger också här och på gågatorna kan man sitta på en vinbar och smutta på en sherry från den ljusaste och torraste manzanilla till den mörkaste och sötaste muskatell.

Rota – ett smultronställe

Nu kör vi till Rota och det är så pass trevligt att man med fördel kan övernatta här och sträcka ut sina tentakler härifrån. Hotel Duque de Nájera är det bästa valet. Dyrt men fint med perfekt läge vid havet och gamla stan. Flera andra hotell finns i närheten. Härifrån kan man lätt ta sig med båt till Cádiz eller runt Sherrytriangeln med bil. Staden ligger vackert med vida sandstränder och en bred remsa pinjeskog och sanddyner bevarade. Gamla stan är trivsam och gömmer på en försvarsborg från 1300-talet, några fina kyrkor och ett museum för modern konst i ett gammalt palats.

Fiskelägena vid Guadalquivirs mynning

Chipiona är en liten ort med ett högt fyrtorn som markerar infarten till Guadalquivir långt ute på en udde i Atlanten. Även här finns långa, fina sandstränder och en gågata parallellt med stranden. Alldeles nyrenoverade är den fina 1500-talskyrkan och ett kloster med vacker pelargång.

Chipiona är känt för sitt goda, söta muskatellvin medan Sanlúcar är hemort för manzanillan, den ljusaste, torraste och elegantaste typen av Jerez fino. Ett museum är tillägnat denna ädla dryck och det hittar man i gamla stan i San Lúcar högst uppe på en höjd bredvid en medeltida borg. Här uppe trängs också gamla fina palats tillsammans med kyrkor och kloster och hela 17 bodegor öppnar sina portar för vinförståsigpåare och andra törstiga besökare.

San Lúcar består av en högre och en lägre stadsdel och däremellan, i händelsernas centrum, ligger torget Plaza del Cabildo och gågatan San Juan. I den lägre delen, vid hamnen, fiskar man allehanda skaldjur och här kan man avnjuta en hummer med manzanilla på någon av restaurangerna vid flodmynningen. Härifrån går också båtar till Nationalparken Doñana, ett orört träskområde och eldorado för flyttfåglar från kallare breddgrader.

En bedagad skönhet

Vårt sista utflyktsmål i Sherrytriangeln, El Puerto de Santa Maria, saknar inte heller breda sandstränder och träskmarker men här med inslag av saliner i de angränsande naturparkerna. Sherryvinerna flödar och bodegorna med Osbornes berömda varumärke, den svarta tjuren i spetsen, dyker upp lite varstans i staden. Att El Puerto varit välmående blir man varse om man ger sig tid att betrakta alla de vackra fasader som möter en på en stadspromenad, några vackert renoverade, andra i skriande behov av sanering.

Det var handeln med Spanskamerika som gav ett rejält uppsving åt den gamla hamnstaden, som en gång grundades av grekerna. Man byggde luxuösa palats med vackra innergårdar och utsökta portaler och, som kronan på verket ett vakttorn, som hade uppsikt över de ankommande handelsfartygen.

Tyvärr är trafiken ganska så påträngande, vilket gör det svårt att njuta fullt ut av allt fint som staden har att erbjuda: San Marcosborgen i spansk-arabisk stil, Mayor Prioralkyrkan från 1200-talet, Viktoriaklostret och den sekelgamla tjurfäktningsarenan, för att bara nämna några pärlor.

Cartujaklostrets dekorativa fasad

Här vankas det vinprovning

Praktfull kyrkointeriör i Rota

Breda stränder, böljande sandyner och pinjeskogar

är ingen ovanlig syn på Costa de la Luz

Blommande träskmarker i naturparken Bahía de Cádiz