PEÑÍSCOLA

E 15, AP7, 8km ö, avfart 43

Peñíscola ligger uppflugen på en klippig halvö i havet och ser på långt håll ut som ett strandat skeppsvrak. När man kommer närmare kan man urskilja slottet på klippans topp, de vita husen som grupperar sig runt slottet och den mäktiga muren med bålverk, tinnar och torn. Innanför murarna kan man ströva runt i en labyrint av smala, branta gator, kantade med barer, restauranger och små prylshopar.

Civilisationer avlöser varandra

I Peñíscola har många civilisationer avlöst varandra. Fenicierna slog sig ner här, liksom greker, kartager, romare och araber. Alla har de dragit fördel av platsens fördelaktiga läge som skapat för att göra ett ointagligt, säkert näste för dess invånare. Redan tidigt kompletterade man klippans naturliga försvarskapacitet med väldiga murar. Här fanns också färskt vatten att tillgå, sprunget direkt ur klippan och goda möjligheter att anlägga en hamn.

Papa Luna - den inbillade påven

I samband med att Spanien återerövrades från morerna drevs dessa bort från Peñíscola av Jacob I av Aragonien som skänkte fästningen till Tempelherreorden år 1233. I slutet av 1200-talet byggde tempelherrarna ett slott på ruinerna av ett arabiskt alcazaba. Det är detta slott vi kan se än idag även om det under tidens gång både undergått diverse ombyggnader och utsatts för skador i krigstid. Den största förändringen av slottet utfördes av "påven" Benedictus XIII, även kallad Papa Luna, som vistades här under åren 1412-1422. Han lät omgestalta slottet till en mer palatsliknande boning för att det bättre skulle passa hans lilla påvehov. Det var nämligen så att Benedictus, trots att han utsetts till påve, aldrig fick bli en riktig påve, på grund av en schism inom den katolska kyrkan. Men Papa Luna vägrade att acceptera detta, drog sig tillbaka till Peñíscola med sina trogna kardinaler och låtsades vara påve intill sin död 1422. På 1500-talet utvidgades befästningsmurarna avsevärt på order av Filip II och fick då sitt nuvarande utseende. Filip V gav fästningen stadsrättigheter på grund av invånarnas stora lojalitet mot honom under det spanska tronföljdskriget.

En modern badort

Peñíscola har under senare tid brett ut sig på bägge sidor om halvön och utvecklats till en stor modern badort. Norr om halvön utbreder sig la Playa Norte, en oändligt lång och bred strand med en strandpromenad, tyvärr med biltrafik, kantad av palmer och med ett stort utbud av hotell, restauranger, kaféer och boutiquer. På den andra sidan ligger små stränder inklämda mellan höga, branta klippor, ett landskap som inbjuder till strövtåg eller varför inte till ett dopp vid en av de små stränderna.

Slottet och den lilla kyrkan Virgen de la Ermitana reser sig högt över de vita husen

Klipphalvön sedd från andra sidan