E 15, A 9, 18 km v (avfart 23 Remoulins (norr:avfart 19 Bollène;söder avfart 23) /14 km/

Närmaste vägen att ta sig till Uzès är att ta av vid avfart nr. 23. Men om du kommer norrifrån och vill ha lite omväxling och tiden inte är alltför knappt tilltagen, kan du åka av redan vid avfart nr 19. Korsa i så fall Rhônefloden mot Pont S:t Esprit och fortsätt söderut.

Vägen går genom ett orört, omväxlande landskap, över hedar, marskland, genom skuggande alléer och längs djupa raviner. Redan på långt håll avtecknar sig staden Uzès märkliga tinnar och torn mot himlen, där den ligger uppflugen på en klippavsats högt ovanför Euredalen.

Frankrikes första hertigdöme

Uzès har sin aldrig sinande källa, "la sourse de l'Eure", att tacka för sin existens. Redan i förhistorisk tid fanns det människor här. Grekerna har satt sina spår, liksom kelter och romare. Kelterna byggde de första bosättningarna, men det var romarna som upptäckte Eurekällan, vars vatten de ledde ner till staden Nîmes via en 50 km lång viadukt.

Från och med det första seklet efter Kristi födelse blomstrade det gallisk-romerska Ucetia och staden kristnades under nästföljande sekel. Under 400-talet blev staden biskopsdöme och det hade en stark ställning fram till efter franska revolutionen.

Feodalherrarna i huset Uzès, med stort inflytande i staden, nämndes för första gången i skrift år 1088 och på 1500-talet blev Uzès upphöjt till hertigdöme - Frankrikes första.

På 1200-talet annekterades Languedoc av Ludvig VIII och Uzès blev därmed beroende av den franska kronan. De tre krafterna, nämligen kronan, biskopen och feodalherren, kämpade under århundradenas lopp om herraväldet i staden och de tre grandiosa tornen, det ena högre än det andra, som vart och ett tillhörde dessa härskare, står än i dag kvar och vittnar om de forna maktförhållandena.

Hugenottfäste

I mitten av 1500-talet övergick biskopen och domkapitlet till protestantismen och Uzès blev ett hugenottfäste. Man deltog i religionskrigen, stadens befolkning delades upp i två läger och många hugenotter tvingades fly.

Prakfulla palats

Många av Uzès byggnader bär medeltida prägel men på 1700-talet, då staden upplevde ett betydande ekonomiskt uppsving, bl.a. på grund av en lukrativ sidenframställning, uppförde den nya aristokratin en mängd privata palats som konkurrerade med varandra i praktfulla utsmyckningar.

Det är mot denna bakgrund som Uzès idag är en så fascinerande stad att besöka. Biskoparna har lämnat efter sig Biskopspalatset, med en pampig fasad i klassicistisk stil. I denna byggnad är stadsmuseet inrymt och här kan man få sig lite regional historia till livs.

Två imponerande kyrkobyggnader finns att beskåda i den gamla stadskärnan. Katedralen S:t Théodorit, uppförd på 1600-talet men med ny fasad från 1800-talet, kan uppvisa en vacker orgel med förgyllda luckor. Kyrkans torn, det runda Tour Fenestrel, är det enda minnesmärket från den romanska kyrka från 1100-talet som tidigare stod på denna plats.

Den andra kyrkan, S:t Etienne, är en vacker byggnad från 1700-talet i barockstil. Det rektangulära klocktornet hörde en gång till den medeltida befästningsmuren, numera ersatt av boulevarder. Hertigarnas närvaro frammanas i deras gamla slott le Duché som domineras av ett högt vakttorn från 1100-talet. Detta mäktiga byggnadskomplex har uppförts från medeltiden fram till 1700-talet och uppvisar allsköns stilarter från de olika epokerna.

Vandra gata upp och gata ner i den gamla staden och upplev historiens vingslag. Ta något att dricka på det vackra arkadkantade torget Place aux Herbes eller ät en god middag på någon av de trevliga restaurangerna, inrymda i gamla medeltida källarvalv. Vill du gå en längre promenad finns Duchéparken i Euredalen att tillgå. Med utgångspunkt från Katedralen kan man vandra ner i denna lugna oas vid floden Alzon och även här ta del av det förgångna. Här har man nämligen hittat en viktig del av den romerska akvedukten - en damm för vattenreglering.