BLACKEBERG
Nere vid vattnet mellan Blackeberg och Södra Ängby låg en gång ett torp som hette Blackeberg. Det ingick i Råcksta Gårds domäner och dök upp för första gången i rullorna 1599.
På den tiden bestod området runt torpet mest av löv- och barrskog men också av insprängda sädesfält. Namnet Råcksta tros komma av det medeltida Ruxta eller Roghsta, som antyder att rågen just här hade särskilt goda förutsättningar att trivas.
Kvarndrift sedan medeltiden
Väster om torpet borta vid kvarnviken fanns en kvarn med kvarndrift, som pågått allt sedan medeltiden. Som flest fanns här fyra skvaltkvarnar som ägdes av flera gårdar i området. Idag finns inget kvar av varken torp eller sädesfält men en kvarn från senare datum har bevarats som kanske kan frammana bilden av ett jordbrukslandskap från gångna tider.
Torp blir slott
Det lilla torpet levde kvar som jordbruk ända in på 1700-talet, då det förvandlades till sommarnöje för att sedan år 1861 rivas av ”snuskungen” Knut Ljunglöf. ”Ljunglöfs etta” är ett snus som har många år på nacken. Det är ett av Sveriges äldsta varumärken och inbringade på sin tid stora summor pengar till Ljunglöfs tobaksimperium.
Knut Ljunglöf blev en förmögen man och köpte upp stora landområden i Spånga och Bromma. Han rev alltså torpet och byggde i dess ställe, först Sjövillan, ett stenhus med fjällklädda väggar som han använde som sommarställe. På 1890-talet uppförde han sedan ett större stenhus i nybarock, som fick heta ”slottet” på grund av sin palatsliknande exteriör.
Till ett större residens hörde naturligtvis också en påkostad trädgård. Alltså anlades en stor park med fontäner, statyer, exotiska träd och buskar runt huset som blev en mötesplats för stadens grädda. T.o.m. kung Oskar II kom på besök då och då och kanske satt han och Ljunglöf ibland i lusthustornet uppe på berget och smuttade på en grogg i solnedgången med solens strålar glittrande över vattnet.
Frimurarbarnhuset
I gångna tider fanns det många fattiga familjer i Stockholm, så fattiga att föräldrarna inte ens kunde ta hand om sina egna barn. Redan på 1700-talet tog sig Frimurarorden an saken och grundade ett barnhus i staden.
På 1920-talet köpte orden upp mark strax norr om snuskungens slott och byggde en stor barnhusanläggning med vita hus i nyantik stil. Här fanns en skola med kyrksal, matsal, sjukstuga och bostadsavdelningar för barn och anställda. Idag används lokalerna av Blackebergs Sjukhus efter att barnhusverksamheten lades ner på 1930-talet, då barnbidrag och andra lättnader för barnfamiljer infördes.
Blackeberg – ett samhälle i symbios med naturen
På 1940- och 50-talen var det febril verksamhet i Blackeberg. Då inköptes mark av staden och man byggde punkthus, lamellhus och smalhus i tidstypisk 50-talsstil. Flera gång- och cykelvägar kryssar sig fram i skrevorna mellan huskropparna och in under vägbroar med lokaltrafik över huvudet. Ett trevligt sätt att få flanören att njuta av naturen och glömma bort biltrafiken.
Vacker tur från kvarn till utkiksberg
Om vi börjar promenaden vid T-banan kommer vi direkt ut på torget med sina tre fina fontäner i fokus omringat av ett litet köpcentrum. Vi går först söderut och viker sedan av åt väster på en cykelväg genom skogen som leder oss ner mot Kvarnviken. Strax före kvarnen kan den som vill, gå in på en stig till höger och ta en titt på en offersten från vikingatiden.
Väl nere vid Råckstaträskets utlopp hittar vi flera kvarnbyggnader från 1880-talet, som Knut Ljunglöf lät uppföra på sin tid. Här finns själva kvarnen i en fin tegelbyggnad med skovelhjul och såg, ett stort, tråkigt plåtskjul som varit sädesmagasin och slutligen en röd trälada att torka säden i. Allt detta har bevarats och restaurerats och sköts nu av en förening, som anordnar kvarndagar någon gång om året, då hela verksamheten får nytt liv.
Ljunglöfs sommarparadis
Nere vid viken går vi österut på träbryggor längs Mälaren och sedan bär det av uppåt och högst där uppe på berget väntar en nästan oslagbar utsikt över Mälarens vatten. Det var här uppe som snuskungen hade byggt sitt fina groggtorn och vi kan fortfarande se resterna av grunden.
Efter att ha njutit av utsikten här uppe ett tag tar vi trapporna ner mot Ljunglöfs sommarparadis som ligger inbäddat i vacker grönska. Här frodas ädellövträd som lärkträd, blodbok och silvergran och lite längre fram längs vägen dyker det upp ett urgammalt ekbestånd med knotiga träd ända upp till 700 år gamla.
Nu har vi kommit fram till Tyska Botten, där färjan över till Lovön och Drottningholms Slott pendlade fram och tillbaka före Gustav III:s tid. Härifrån är det inte så långt kvar till tunnelbanan och vi viker av norrut in på smågatorna med nordiska författarnamn och förbi en liten park med plaskdamm innan vi är tillbaka på Blackebergsplan igen.
Ljunglöfska Slottet
Sjövillan
Kvarnen