Bromma Kyrka och Kyrksjön

När inlandsisen för ca 10 000 år sedan släppte sitt grepp över Norden bestod Brommalandet mest av vatten med några få kobbar och skär, som efterhand blev stora öar.

Många årtusenden senare var Kyrksjön en stor insjö på en av öarna. Den hade sitt utlopp ner mot det nuvarande flygfältet via ett ”brummande” vattenfall och man tror att namnet Bromma kommer av detta vattenbrus.

Försvarstorn blir kyrka

På en udde ute i sjön låg en höjd, där Bromma Kyrka nu står. Det var inte i första hand som andaktslokal som kyrkan kom till utan den byggdes på 1100-talet också som ett led i en försvarslinje mot inkräktare österifrån.

Mälardalen var med sin rika jordbruksbygd mycket eftertraktad och just på 1100-talet satte balterna in stöt efter stöt för att plundra och söndra. Alltså byggdes från öster till väster tre bastanta försvarstorn i Solna, Bromma och Munsö. Byggnaderna hade en multifunktionell karaktär med andaktsrum i bottenvåningen, ”jungfrukammaren” en trappa upp, där kvinnor och barn sökte skydd i orostider och försvarstorn högst upp.

Berättande kyrkväggar

Under tidens gång byggdes Bromma kyrka till i omgångar. Ett kor kom till på 1400-talet och det var då som Albertus Pictor och hans elever satte sin prägel på kyrkan. Nästan alla väggar målades med instruktiva bilder om bibelns budskap, eftersom prästen bara rabblade på latin.

Missa för all del inte att gå in i kyrkan på promenaden - den är en verklig klenod och Stockholms äldsta byggnad dessutom!

Faluröda trähus på kyrkbacken

Runt kyrkan tillkom efterhand flera byggnader med anknytning till kyrkans verksamheter. Alla är byggda i trä och vackert rödmålade med vita knutar. I lummig grönska ligger de grupperade i sluttningen och målar upp en bild från en svunnen tid.

Äldst är sockenstugan med rötter ända från 1600-talet och därmed en av Stockholms äldsta träbyggnader. Från början fungerade den som prästgård men används numera som samlingslokal. Vissa söndagar doftar stugan dessutom an nybakade bullar och kakor och vem som helst kan titta in i de rara rummen och njuta av nybryggt kaffe i en härlig miljö.

En annan urgammal byggnad är tiondeladan från 1700-talet. Det var hit som bönderna var tvungna att leverera en tiondel av sin produktion av säd och kött etc. för att täcka kyrkans utgifter i form av fattigvård, prästlön, skolgång m.m.

Högst uppe på kråsberget står Klockstapeln från 1690 och blickar ner på den gamla klockargården som byggdes 1808. Här bodde klockaren som bl.a. skötte klockringningen och skolundervisningen. När klockargården blev för trång för alla barnen byggdes kyrkskolan, som blev färdig 1864. Ett tredje 1800-talshus såg dagens ljus 1850 nämligen den ”nya” prästgården som fick ersätta sockenstugan när den ansågs alltför liten och utsliten.

Lantlig idyll

Ända in på 1900-talet var omgivningarna runt kyrkan bara rena, rama landet med vajande sädesfält och betesmarker, här och där avbrutna av skogsklädda bergsknallar. Och så har det sett ut här sedan urminnes tider. Men det förstås, det fanns mer vatten förr. Det var först under åren runt Kristi födelse som norra delen av Bromma började stiga upp ur havet och människor strömmade till för att bruka den bördiga jorden.

Så småningom dök gårdar, torp och byar upp längs stränderna som var längre då med inskjutande vikar och fjärdar. Här kunde man fiska och båtarna kunde tränga längre in i landet. Ranhammarsfjärden gick t.ex. långt in mot nuvarande Bromma flygfält och Ulvsundaviken sträckte sig långt in mot sjön Judarn. Det var bra för det var vattenvägarna som erbjöd de snabbaste kommunikationerna förr i tiden.

Att ta sig fram landsvägen var desto knepigare men det fanns förstås flera smala grusvägar som slingrade sig fram mellan gårdar och byar längs åkrar och ängar. En av dem, Gamla Gliavägen med rötter ända från 500-talet har hållit ställningarna nästan ända fram till vår tid.

Den var en viktig förbindelselänk mellan byarna i trakten. Glia var en by och Linta en annan, namn som lever kvar än idag som i Glia Koloniområde, Gliaberget, Lintaverken och Lintaberget.

Byarna låg i kanten av bergen och längs dess sluttningar begravde man sina döda. För den nyfikne finns mycket att upptäcka här. Flera gravfält med rösen och stensättningar, bild- och runristningar kan man med lite detektivarbete upptäcka i skogsdungarna i området mellan Bromma Kyrka och Ulvsunda. Ett antal gamla trähus från senare epoker gömmer sig också bland bostadsbebyggelsen.

Stenar, block och grus

Om vi börjar promenaden vid Åkeshovs T-bana och går norrut passerar vi Nya Elementarskolan och dyker strax in i ett litet skogsområde med en massa större och mindre stenblock i en enda röra kan tyckas. Men det här är en ändmorän från istiden. Alltså ligger stenblocken som ett avlångt band, vinkelräta mot isens rörelseriktning och berättar om hur stenar och grus avsattes i sprickor i isens undre del när den långsamt drog sig tillbaka norrut.

Kyrksjön – ett fågelparadis

Vi viker av västerut, följer moränsträngen och kommer så småningom fram till Kyrksjön. Numera är sjön ganska liten och ligger omgiven av en tät vegetation med snårskog och bladvass, ett perfekt tillhåll för fåglar och grodor av alla de slag. Här häckar viggen, rörhönan och brunanden och ett 60-tal andra fågelarter söker också sin tillflykt hit. Kyrksjön är en grund källsjö och det går bra att bada här från två träbryggor.

På sommaren ser man inte så mycket av sjön för alla träd som omger den. Egentligen är det här en riktigt spännande träskmark med nedfallna träd och grenar som simmar i det bruna vattnet och himlen är täckt av trädens täta grenverk. Man skulle kunna tro att det när som helst skulle kunna dyka upp en eller annan dinosaurie som klampar runt i kärret.

Rundkyrkan i all sin glans

Från sjön är det nu inte långt till Bromma Kyrka som vi når via Rundkyrkoallén. Härifrån har vi den finaste vyn över kyrkan som ligger i en sluttning omgiven av sina fina, röda trähus. Botanisera runt här ett tag och fortsätt sedan promenaden in på Stenhammarsvägen som leder fram till Rännilskroken.

Om vi skulle ha befunnit oss här för några tusentals år sedan hade vi hört ett bedövande brus från ett nio meter högt vattenfall som kastade sig ut för Rännilskroken ner mot Ranhammarsviken. Men nu kan vi gå torrskodda härifrån till Gliavägen som ju är en del av Gamla Gliavägen som förr ledde ner till Ulvsunda. Det var längs denna väg som folk begav sig till kyrkan varje söndag i ur och skur i gångna tider.

Vi följer Gliavägen in i Kortenslunds koloniområde och kommer strax in på Linneavägen. Här har alla vägar namn på blommor, fruktträd eller bärbuskar och de små täpporna erbjuder en härlig blomsterprakt som vi får njuta av alldeles gratis. För att inte gå vilse, för det är det lätt att göra här, så håller vi oss till Linneavägen som leder oss ut till Spångavägen. Sedan dyker vi rakt in i ett nytt koloniområde och är strax tillbaka vid Nya Elementarskolan igen.

Bromma Kyrka, stockholms äldsta hus