SOLNA – HISTORISKA TILLBAKABLICKAR

Solna reste sig sent upp ur havet och det var inte förrän på 5000-talet f.Kr. som en liten ö vid norra Haga visade sig för första gången. Nu ligger här Solnas högsta punkt, som höjer sig 50 meter över Brunnsviken.

Men egentligen är ”högen” inte riktigt äkta. Den är visserligen en del av Brunkebergsåsen men den har under årens lopp ändrat karaktär ganska radikalt. I takt med att Stockholm byggts ut har stora sandmassor schaktats bort från högen som byggnadsmaterial. Sedan har den fyllts på igen med rivningsmassor från bl.a. Klarakvarteren och Hagalund. Så, vem vet hur hög den varit om den fått vara i fred?

Solnön

Den lilla ön blev större förstås allteftersom landet höjde sig över vattennivån. I början var det bara tillfälliga jägare och fiskare som vistades här. Stenåldersyxor från stenåldern och flera föremål från bronsåldern har påträffats på ön. Men det var först under järnåldern, på 400-500-talen, som det finns belägg på att folk har slagit ner sina bopålar här för gott och ön fick namnet Solnön.

Vikingatiden

Vikingatiden var annars den period, då flest gårdar kom till i Solna. De bördiga strandängarna, som landhöjningen frilagt, lämpade sig väl för odling och bönderna brukade sina små åkerlappar och höll mycket husdjur. De jagade och fiskade och levde ett gott liv. Sina döda begravde de i ättehagar som låg på någon höjd i närheten av gården.

Den första kyrkan

Inte så långt från Norra Haga ligger Solna kyrka som förmodligen föregåtts av en tidigare träkyrka. I slutet av 1100-talet härjades Mälardalen av ester, som kom farandes från andra sidan Östersjön och var ute efter de rikedomar, som den goda jorden i Mälardalen hade fört med sig. Nu var goda råd dyra, för ingen gick fri. Alltså byggde man tre bastanta fästningar i form av rundkyrkor i dalen, varav Solna var en. I bottenplanet fanns ett kyrkorum, en trappa upp låg ett skyddsrum för kvinnor och barn och högst upp höll männen till och skötte försvaret därifrån.

En kulturhistoriskt värdefull kyrkomiljö

Runt kyrkan, som nu är både om och tillbyggd, finns flera värdefulla byggnader från tidigare epoker bevarade, bl.a. en prästgård från 1720-talet. Inte så långt från prästgården tror man att Solnöns gamla by låg och fynd från ett forntida gravfält från vikingatiden ger belägg för det.

När Solna kyrka uppfördes var Solna mycket större än idag och det var naturligt att bygga kyrkan, där den ligger, nämligen mitt i byn eller kanske man ska säga socknen. På den tiden hörde nämligen stora delar av Stockholms innerstad, Lidingön och Nacka till Solna socken och Stockholms stad fanns ju inte ens på kartan då.

Medeltiden

Under Medeltiden ändrades förhållandena succesivt. Makten centrerades till Stockholm och dess gränser utökades. Solna var en av de socknar som fick stryka på foten och avstå stora landområden. Jordbruket expanderade också på den här tiden, vikingarnas gårdar blev fler och små byar uppstod efter hand.

Kungen flyttar till stan för gott

Den inkomstbringande järnhanteringen i Sverige under Stormaktstiden innebar stora omvälvningar även för en liten socken som Solna. Infrastrukturen förändrades i landet. Kungen behövde inte längre åka från slott till slott för att få förnödenheter utan flyttade permanent till Stockholms slott.

Hans stora hov flyttade med och makteliten byggde sig fina palats i stan. Men var fanns maten? Stadens adelsmän, rika borgare och kungen kastade alla sina blickar på gårdarna runt stan. Solna låg bra till och snart hade i stort sett hela Solnas jordinnehav övergått i de priviligierade stadsbornas händer.

Små hemman blir stora herrgårdar

De rika bodde förstås kvar i sina palats men det var ju härligt att komma ut på landet på sommaren och andas frisk luft. Men man nöjde sig inte bara med ett enkelt hemman som sommarbostad. Nej, fint skulle det vara. Gårdarnas huvudbyggnader snofsades till och nya byggnader tillkom, som t.ex. Karlbergs slott och Ulriksdal.

Jordbruksdriften sköttes nu av bönder som fick bo kvar på gården eller av torpare som fullgjorde dagsverken. Senare under 1700-talet koncentrerades jordbruksdriften till de större gårdarna för effektivitetens skull, arrendebönderna avhystes och arbetet utfördes av statardrängar.

Från industrier till bostäder

I slutet av 1700-talet startade de första industrierna i Solna i blygsam form. Ett litet bomullstryckeri och ett vaxblekeri anlades vid Ulriksdal och i Tomteboda startades en läderfabrik. Men det var först från och med 1860-talet som industrin kom igång på allvar. Goda tågförbindelser underlättade utvecklingen och nya industrier växte upp bl.a. i Hagalund, Vreten, Vireberg och Frösunda.

Stockholms befolkning ökade explosionsartat i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och människor trängde ihop sig i små, trånga lägenheter med usla sanitära förhållanden. Behovet av nya bostäder var stort och det var i utkanterna av stan som man kunde hitta billigare tomter och där fanns också gott om utrymme.

Under hela 1900-talet och in på 2000-talet har ett stort antal bostäder, kontor och offentliga institutioner invaderat Solna samtidigt som många industrier fått maka på sig eller lagts ner. Ett nytt Solna har sett dagens ljus på gott och ont. Men en sak är ju bara bra. Strandpromenaderna har blivit fler!