DROTTNINGARNAS DROTTNINGHOLM

Mälarens pärla

Det är kvinnan bakom allt kanske man kan säga om Drottningholms Slott. Det började med Katarina Jagellonica och sedan har handlingskraftiga kvinnor haft sitt finger med i spelet både här och där under seklernas gång.

På 1500-talet lade Gustav Vasa under sig nästan hela Lovön. Hans son Johan III var inte sen att utnyttja situationen och lät 1579 uppföra ett stort slott på öns östra strand. Här låg tidigare Torvesunds Kungsgård vars tidigare öden har förlorats i historiens töcken.

Vi vet inte så mycket om Johans slott heller annat än att det var ett tvåvånings tegelhus med ett trettiotal rum och ett kopparklätt torn med flagga på taket. Johan gav slottet till sin hustru, den polska prinsessan Katarina Jagellonica och efter henne har en rad drottningar som Katarina Stenbock, Kristina och Maria Eleonora huserat i det gamla slottet.

Nytt slott på nedbrunnen grund

År 1661 förvärvade änkedrottning Hedvig Eleonora slottet men hon fick inte behålla det så länge. Redan samma år som hon köpt det brann det ner till grunden. Men skam den som ger sig. Hon lät genast uppföra ett ännu finare slott ovanpå det gamla.

Bygget gick fort. Vissa perioder slet ända upp till 400 man med arbetet under Nicodemus Tessins d.ä. ledning mellan 1662 och 1665. Lätt var det säkert inte och det fanns ju inte ens någon bro ut till ön. Men det är klart, bara för att taket kommit på plats fanns ändå tusen och åter tusen saker att smycka slottet med innan det var helt inflyttningsklart vid sekelskiftet 1700/1800.

Slott i barock

Det var ett pampigt slott i rosa med grå fönsterlister som nu prydde sin plats alldeles vid Mälarens strand. Man sparade inte på slantarna med utsmyckning och inredning och nu hade Nicodemus Tessin d.y. tagit över arbetet efter sin far.

Barocken var på modet och satte sina spår både utvändigt och invändigt. En fin barockträdgård, som fortfarande är sig lik i sina grunddrag fick pryda slottets baksida med skulpturer av Adriaen de Vries och sinnrika mönster av buxbomshäckar och vattenspel i de olika parterrerna. Invändigt imponerade det magnifika trapphuset och Hedvig Eleonoras paradsängkammare i svart och guld.

Ytterligare en drottning

Så var det dags för en drottning till att träda in på scenen och det var Lovisa Ulrika som utöver att försköna slottet också var initiativtagare till Drottningholmsteatern. 1744 fick hon Drottningholms Slott i bröllopsgåva av sin make Adolf Fredrik och satte genast sin prägel på slottet genom att bygga till en övervåning med plats för ett gustavianskt bibliotek och ett porträttgalleri.

På Lovisa Ulrikas födelsedag 1753 hade Adolf Fredrik en överraskning i beredskap. Ett helt litet kinesiskt slott i rokoko stod och väntade i parken på födelsedagsbarnet. Det blev så uppskattat att det år 1760 ersattes med en stabilare byggnad som står än idag.

Industrier på Kanton

Siden var en åtråvärd vara på 1700-talet. I högreståndshemmen var väggarna klädda av sidentapeter och sidengardiner inramade fönstren. Damernas vida kjolar frasade av flera lager av det vackra tyget och t.o.m. herrarna bar sidenvästar och dito byxor.

Siden var en dyr importvara som det vore värt att kunna tillverka på närmare håll. Alltså lät kungaparet uppföra ett litet industrisamhälle väster om slottet med ett sidenväveri men även andra lyxvaror producerades här som finsmide och knypplade spetsar. Lovisa Ulrikas utsvävande liv hade dock ett pris och 1777 var hon tvungen att sälja sitt älskade slott till staten.

Gustav III tar över

Drottningholmsteatern var en kvinnas verk men det var på Gustav III:s tid som teatern hade sin glansperiod. Nu undrar man förstås hur Gustav III fortfarande kunde hålla till på slottet. Det var ju sålt till staten! Men det bekymrade Gustav föga. Staten det är jag, resonerade han, närapå enväldig som han var och använde slottet som om det vore hans eget.

Gustav III byggde bl.a. till teatern med Déjeunersalongen och förskönade Teaterplanen framför teatern. Dessutom var han initiativtagare till Engelska Parken som anlades med start 1778. Det är en vacker park för sköna, gröna promenader men är idag tyvärr till största delen inringad av den hårt trafikerade Ekerövägen.

Lovön blir tillgänglig även till lands

Men vägar är förstås nödvändiga och det var Gustav III som gjorde det möjligt att landvägen ta sig ut till Lovön. Det var ett stort projekt. Nya vägar anlades och tre broar byggdes över Mälarens vatten. Men det var det värt och om man tar sig en titt på Georg Bjurmans karta från 1750-talet kan man se varför. Då var man tvungen att ta sig till Lovön via Solna över Bällstabron och sedan förbi Bromma Kyrka ner mot Tyska Botten, där en färja väntade ut till Drottningholmsmalmen.

Nedgång och förfall

Under de följande 200 åren efter Gustav III stod slottet tidvis obebott och började förfalla. På 1850-talet renoverades slottet under Oscar I:s tid och 60 år senare fick det ytterligare en ansiktslyftning då Gustav V blev kung. Även Gustav VI Adolf genomförde vissa förbättringar men det var först när drottning Silvia och kung Carl XVI Gustav flyttade in i slottet år 1981 som det blomstrade upp på nytt.

Promenad på kunglig mark

Drottningholmsmalmen ligger norr om slottsområdet och glöms nästan bort lite i skuggan av det pampiga slottet och den vackra parken. Men vad hade slottet varit utan Malmen? Så låt oss börja promenaden där!

Ända sedan Drottningholms tillkomst bodde de människor som utförde alla de sysslor som var nödvändiga för slottets ruljangs på Malmen. Det var allt från byggnadsarbetare till trädgårdsarbetare, städ- och kökspersonal, hästskötare, hantverkare och köpmän. Med tiden uppstod en hel liten stad här om än ganska så ostrukturerad.

Det ville Gustav III råda bot mot. Han lät upprätta en stadsplan för området och gav det stadsmannarättigheter. Men av stadsplanen blev bara den nedre delen vid Dragonvägen verklighet. Resten av byggnationen har vuxit fram spontant och består idag av bostadshus ända från 1600-talet fram t.o.m. 1900-talet.

Hem för modernistiska arkitekter

De flesta villorna på Malmen är från 1700- och 1800-talen och är byggda i äldre stilarter men här finns också modernare hus. Både Peter Celsing och Ralf Erskine finns representerade på Malmen. Villa Erskine var Ralf Erskines eget hem från 1960-talet medan Peter Celsing bodde i Villa Klockberga nedanför Klockstapeln som kan ses från bron.

Båt, bil eller buss?

Det trevligaste sättet att ta sig ut till Drottningholm är nog med ångbåt från Stadshuskajen. Och det var också med båt som de första kungligheterna som huserade i slottet kom hit. Nu finns här både ångbåtsbrygga, busshållplats och stor parkeringsplats nära brofästet. Så det är bara att välja färdsätt!

Kavaljershus och dragonstall

Vi börjar promenaden med att gå uppför Kvarnbacken, där vi passerar Kavaljershuset och sedan viker vi av till vänster och går Dragonvägen fram. Framför oss har vi nu de Vriesmuseet inrett i ett gammalt dragonstall. Här huserade en skvadron dragoner på 1800-talet och gjorde området osäkert. Nattliga fester på krogarna avlöste varandra och spriten flödade.

Bakom stallet går vi uppför Gustav III:s Väg, som leder till det gamla färjeläget med färja över till Tyska Botten på sin tid. Längs vägen ligger villor som Bergstorp, Berghem, Ekensberg t.h. och Möller, Lyktan, Pelleborg och Albion t.v. och längst nere vid vattnet ligger fina Loviselund.

Snett ovanför Loviselund ligger det ett stort, grått stenkomplex, som mest liknar en gammal riddarborg. Men det är det inte alls utan ett helt nytt hus som inte ens är klart än. Får se vad det blir!

Kungsgården

Nu väntar en trevlig tur längs vattnet på en smal stig över stock och sten fram till Drottningholms Kungsgård. Det var härifrån som slottet fick mycket av sina livsmedel under seklernas gång. Här fanns bl.a. ladugård, stall, hölada, svinstia och växthus och bortom ekonomibyggnaderna bredde åkrar och ängar ut sig med betande kossor, får och hästar.

År 1914 var det dags för en ansiktslyftning av hela Kungsgården och de gamla husen renoverades och nya kom till. Nu möter oss en samling vackra, röda ekonomibyggnader med den tornförsedda ladugården som attraktiv centralpunkt.

Engelska Parken

Vi fortsätter promenaden över Ekerövägen in i Engelska Parken och går in mellan Gustav III:s dammar med simmande svanar och änder. Här och där dyker det upp en och annan av kungens statyer, kopior av italienska mästares verk och mellan lövverket skymtar Götiska Tornet fram på sitt höga läge i parken.

Vi går vidare upp mot Kanton och går gatan fram förbi de gamla 1700-talshusen i rosa, grönt och rött. Nu är Kina Slott inte långt borta, en riktig prinsessbakelse i rosa med grönt koppartak som man inte får missa att gå in i.

I backen nedanför slottet ligger en stenbyggnad, där man tillredde maten till slottets gäster. Sedan hissades både matbord och serveringsbord med alla läckerheter upp till en liten paviljong framför slottet. Idag är här inrymt ett sommarcafé med trivsam uteplats i parken.

På andra sidan vägen ligger det turkinspirerade Vakttältet som Gustav III lät uppföra 1781 som logement till sina dragoner.

Boskéer och fontäner

Nedanför tältet väntar barockträdgården med härliga vyer över plaskade fontäner och slottet i fonden. Nu ligger slottet rakt fram och teatern till vänster. Båda värda ett besök och varför inte sedan gå in på Slottscaféet och avsluta promenaden med en god måltid i trivsam miljö eller kanske ännu hellre sitta ute med perfekt utsikt över Mälaren sedd mellan vita statyer och gröna kastanjeträd?

Förläng promenaden:

Följ de ljusgröna markeringarna och ta en tur ut på landet bland gårdar, ängar och skogar. Följ fornstigen, markerad med blå fyrkanter, förbi Villa Hvilan från 1700-talet och Ralf Erskines lilla stuga på 20 kvadratmeter, där han bodde med fru och tre barn på 1940-talet när han först kom till Sverige.

Ett gravfält ligger också här och vid gårdarna Rörby och Hogsta fångar de fint renoverade ekonomibyggnaderna vårt intresse. På Hogsta finns fortfarande en bagarstuga, en smedja och ett stort sädesmagasin med klocktorn ända från bytiden bevarade och i bagarstugan finns ett hembygdsmuseum.

Drottningholmsteatern

Götiska Tornet

Gammalt magasin

Runsten