GÅRDARNA RUNT KYRKVIKEN

Detta är anrik mark som vi går på även om vi ska vara medvetna om att det är på gammal sjöbotten som vi trampar. För inte så länge sedan låg nästan hela promenaden under vatten, en bra förutsättning för goda skördar för gårdarna runt viken under senare århundraden.

Den forntida gravplatsen uppe vid Askrikevägen i Bo får bli utgångspunkt för vår promenad. Inte för att man ser så värst mycket, annat än den fina runhällen, men med lite fantasi kan vi förflytta oss långt tillbaka i tiden.

Bo gård

Vi går uppför backen och högst uppe på kullens topp står det en fin stolpkvarn som försåg Bo gård med nymalet mjöl. Själva gården låg nedanför kullen och utvecklade sig under årens lopp till en av Lidingös största gårdar med åkrar och ängar, en hel mängd ekonomibyggnader och ett stort antal lantarbetare som krökte rygg på fälten. När vi går ned för backen idag ser vi bara manbyggnaden med två flyglar och lite längre bort en mejeribyggnad. Allt annat har gått till förgängelsen.

Lidingös gamla centrum

Turen går vidare ner mot vikens innersta del och här passerar vi klockargården med Lidingös äldsta skola från 1845 och den gamla klockarbostaden. Vid Kvarnvägen skymtar vi kvarnstugan i en snårig trädgård och strax bakom, uppe i backen ligger Näsets kvarn från 1845. På andra sidan vägen ser vi S:a Anna kapell och Kvarnskolan som var flickskola år 1875 när den byggdes.

Kyrka, gård och torp

Nu travar vi vidare uppför Kyrkallén och har Lidingös fina 1600-talskyrka hela tiden i blickfånget. Titta gärna in i kyrkan och beundra de gamla väggmålningarna och alla andra fina utsmyckningar. Lite högre upp på Kyrkallén ser vi Hersbyholms mangårdsbyggnad, det som förutom ett spannmålsmagasin återstår efter en häftig brand på 1940-talet. Alla övriga ekonomibyggnader och flera hundra husdjur blev offer för lågorna.

Strax nedanför kyrkan nere vid bryggan hittar vi en röd liten stuga, ursprungligen ett 1700-talstorp som i slutet av 1800-talet kom att användas som bostad för ångbåtskaptenen och hans familj och har kallats Kaptensstugan allt sedan dess.

Vi rundar viken och går längs den soliga sidan och njuter av den fina naturen med många knotiga ekar och vattenblänk i ögonvrån hela långa vägen ända till Hustegaholm. Innan vi kommer fram till holmen passerar vi Rudalid, ett sommarställe från början av 1900-talet, som styckats av från Rudboda gård. Själva gården från tidigt 1800-tal ligger lite högre upp vid Elfviksvägen.

Hustegaholm – ett sommarparadis förr och nu

När vi kommer fram till ett öppnare landskap delar sig vägen i tre delar och vi som är lite nyfikna tar den högra grenen och ger oss ut på en lummig udde, Hustegaholm. Holme fick den heta för den var en ö innan landhöjningen hunnit täppa till noret. Hustega för att det fanns en gård med det namnet uppåt slänten mot Elfviksvägen österut. På 1700-talet användes holmen som betes- och åkermark av Hustega gård för att senare efter flera ägarbyten köpas upp av Fredrik Modin. Han var en rik vaxljustillverkare som 1832 flyttade ut sin verksamhet på udden och byggde flera hus där för sig och sin familj.

Flera av husen finns kvar än idag och hela halvön har förvandlats till en fritidsoas, där Lidingö Pensionärsförening sköter ett populärt café under sommarmånaderna.

Gård med anor

Gå nu inte tillbaka samma väg utan fortsätt ner mot vattnet i östlig riktning så stöter du strax på en gammal ångbåtsbrygga. Härifrån får man en fin utblick över Hustegafjärden

och Ekholmsnäs gård på andra sidan sundet.

Gården är en av Lidingös äldsta men den nuvarande herrgårdsbyggnaden daterar sig till 1770-talet. Ägare var då Johan Norlin som lade ner mycken möda på både hus och trädgård. En pampig ekallé med 500 träd, som fortfarande finns kvar planterades liksom 350 fruktträd.

När vi trasslat oss tillbaka till vägkorsningen över fält och staket kan den som vill fortsätta österut ända till vägs ände vid Elfvik. Här väntar en härlig promenad förbi Västra och Östra Yttringe gårdar, där naturen övergår till öppet landskap med betande djur och vackra vyer över Hustegafjärden.

Via skog och äng till Canada

Vår tur går däremot rakt norrut och sedan åt väster genom skogspartier och ängsmarker till Björnbo, ett trivsamt äldreboende i rofylld miljö. Strax efter Björnbo kommer vi ner till det som troligtvis är Sveriges första radhusområde, Canada. Det är ett verkligt charmigt bostadsområde med anglosaxiska förtecken, byggt år 1908 med Rudolf Arborelius som arkitekt. Gå gärna in bland de ockrafärgade huslängorna med sina små trädgårdstäppor fyllda med blommor innan det är dags att streta uppför backen mot busshållplatsen.

Nu är frågan! Vill man åka hem eller få sig något till livs? Bara att välja! Buss 204 tar dig österut till Elfvik med två härliga restauranger med bästa sjöläge att välja på och på vägen in mot stan ligger Lidingö Golfbana. Tyvärr är det lite trassligt att ta sig dit med buss. Man måste byta till nr 205 eller 225 men för den bilburne är det desto lättare. Det är bara att svänga till höger uppför Kyttingevägen från norra Kungsvägen så är man strax där. Väl bekomme!

Flyg-Nybergs hangar

Första radhusen Canada